Färgsprakande ämnesrikedom, högstämt allvar och rent obeskrivlig glädje! Det är kyrkoåret för mej som fått del av ett allmänkyrkligt arv, för stort och rikt för att fuskas bort i välment tidsanpassning och kommunalkyrklighet. (Varken pastorer, påvar eller politiker har fullmakt att skapa egna kyrkoläror). Denna sida vill peka på de rika resurser som för vardag och helg bjuds i bibelord, böner, psalmer och predikningar. Kommentera och komplettera! (Reclaim the church! Reformation 2025!).
I och med andra söndagen i advent blir adventstidens karaktär av bot och beredelse tydlig. En del av novembertidens och "domssöndagarnas" teman blir åter aktuella - Herrens slutliga återkomst, hans "andra advent" om man så vill, lyfts fram mer här än under de övriga adventshelgerna.
Liturgisk färg violett/blå, altarljus två ("lag och evangelium"), altarblommor violetta/blå. Symbol duvan med olivkvisten:
*Läs Joh. 1:1-5 sedan första adventsljuset tänts och Joh. 1:9-13 sedan andra adventsljuset tänts.
*Se till att alla åhörare lär sej dagens heliga evangelium utantill! Längre är det inte än att det går. Läs det 10 gånger i rad om nödvändigt. Be åhörarna upprepa det! Som gudomlig resekost resten av kyrkoåret - och livet. (Bättre predikan kan ingen hålla, bara längre!).
*Firas inte Herrens heliga nattvard varje söndag bör det absolut ske denna dag ("Din död förkunnar vi, din uppståndelse bekänner vi, till dess du kommer åter i härlighet").
*Anknyt till både förrförra helgen (Domssöndagen, Kristus Konungens dag), förra helgen (Första söndagen i advent, samme Konungs dag) och kommande helg (Johannes Döparens adventssöndag)! Låt dagens predikan få sin fortsättning nästa söndag - ge en "cliffhanger" idag som gör att man gärna återvänder för att få höra om Johannes Döparens och hans budskap!
*Studera reformatorernas skrifter, t.ex. Svenska kyrkans bekännelseskrifter, om hur Guds rike och dess närvaro i världen framställs där! Harmonierar det med Nya testamentets framställning?
SAMTALSFRÅGOR FÖRE OCH EFTER GUDSTJÄNSTEN
*Vad menas med "Guds rike" och på vilket sätt kan det redan vara nära, ja, "inom oss"? På vilket sätt blir det synligt och "mitt ibland oss"? (Jfr Luk. 17:21 i olika översättningar).
*På vilka sätt är det hoppfullt och glädjande att Guds rike och Herren en dag "kommer"? I vilken mening kan det vara allvarligt och rent av skrämmande? Jfr Billy Grahams predikan.
*Hur kan rådlöshet och t.o.m. skräck inför vissa framtidsscenarion aktualiseras i utomkyrkliga sammanhang, jfr filmen The Day after Tomorrow? Likheter och skillnader gentemot kristen eskatologi? Hur upplever vi krigs- och klimathot just nu? Har vi vant oss? Vad är underrapporterat?
*Vad innebär det att "tro på budskapet"? Evangelium betyder ju inte bara budskapet utan det GODA budskapet. Vad är det egentligen vi behöver tro?
BÖNER
* Uppväck, o Herre, våra hjärtan till att bereda vägen för din enfödde Son, Jesus Kristus. Ge oss nåd att i stadig förbidan på hans återkomst i härlighet tjäna dej med villig håg och rent sinne. Genom denne din Son Jesus Kristus, vår Herre, som lever och regerar med dej och den helige Ande från evighet till evighet. Amen.
* O Herre Gud, himmelske Far, som låtit din Son komma i världen för att upprätta ditt herravälde, vi tackar dej att du i honom utkorat oss till dina barn, och kallat oss att tjäna honom och hans rike på jorden. Vi ber dej: Ge oss nåd att vandra som rikets barn. Behåll oss i ditt ord och i en rätt tro, så att våra hjärtan inte tyngs ner av denna tidens omsorger. Hjälp oss att bedja och vaka, så att vi omsider, vid din Sons återkomst, med alla kristtrogna får del i den himmelska glädjen. Amen.
* O Herre Gud, himmelske Far, du som genom din Son har uppenbarat för oss att änden på allting är nära och att vi alla ska komma under din rättvisa dom. Vi ber dej: bevara oss genom din helige Ande i ditt ord och i en rätt tro. Skydda oss i nåd för synd och trösta oss i all anfäktelse, så att våra hjärtan inte tyngs ner av frosseri och dryckenskap och av denna tidens omsorger, utan så att vi alltid är nyktra, vakande och bedjande, och i full förtröstan på din nåd med glädje förväntar din Sons tillkommelse, till dess vi genom honom får en evig salighet. Amen.
* Inför tacksägelsringningen: Herre, lär oss att så betänka vår egen förestående bortgång, att vi, när vi ska skiljas från detta förgängliga livet, må vara beredda till en salig hädanfärd.
* När jag skall lämna världen, o, lämna du ej mig, och låt vid hädanfärden min blick ej släppa dig. När våndan trycker anden i sista kampens nöd, kom då och lossa banden, o Jesus, för din död. Träd i min sista timma själv för mitt öga fram, ack, låt mig då förnimma din bild på korsets stam. Dess drag jag då vill gömma i djupet av min själ och dödens smärta glömma. Den så dör, den dör väl.
LOVPRISNINGAR OCH SLUTÖNSKNINGAR
* Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt ord har tröstat, lärt, förmanat och varnat oss. Hans helige Ande stadfäste ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare utan dagligen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden - och så blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.
* Må Herren låta er växa till och överflöda i kärleken till varandra och till alla människor, så att han styrker era hjärtan och gör er oförvitliga och heliga inför vår Gud och Fader, när vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga. Amen. (1 Tess. 3:12 SFB)
* Må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må er ande, själ och kropp bevaras hela, så att ni är utan fläck vid vår Herre Jesu Kristi ankomst. Trofast är han som har kallat er, han skall också utföra sitt verk. Amen. (1 Tess. 5:23-24 SFB)
* Må Herren rädda oss från allt ont och hjälpa oss in i sitt himmelska rike. Hans är härligheten i evigheters evighet, amen. (Efter 2 Tim. 4:18 B2000)
* All nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, han skall upprätta, stödja, styrka och befästa er, sedan ni en kort tid har lidit. Hans är makten i evighet, amen. (1 Petr. 5:10, SFB)
* Därför, mina älskade, då ni redan vet detta, var på er vakt, så att ni inte dras med i de laglösas villfarelse och förlorar ert fäste. Väx i stället till i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Hans är äran nu och till evighetens dag, amen. (2 Petr. 3:17-18, SFB).
* Han som förmår bevara er från fall och ställa er inför sin härlighet, fläckfria och jublande - den ende Guden, vår Frälsare, genom Jesus Kristus, vår Herre - honom tillhör ära och majestät, välde och makt före all tid, nu och i all evighet. Amen. (Jud. v. 24-25, SFB)¨
Gott nytt kyrkoår! Första söndagen i advent är första söndagen i kyrkoåret, "kyrkans solvarv". Den inleder också den s.k. julfastan, den tid av samling, återhållsamhet och förberedelser som traditionellt föregått julfirandet. Och i den liturgiska musiken används fr.o.m. idag den s.k. julserien. Liturgisk färg vit (men fr.o.m. aftonsången violett), altarljus sex, altarblommor vita. Symbol: ett kristusmonogram med kungakrona över.
Men helgen är inte i första hand präglad av julbudskapet, snarare av påskbudskapet (jfr SvPs 103:4)! Adventstiden är litegrann en kortversion av "kyrkoåret baklänges", från Jesu död via Jesu förkunnelse, Johannes döparen och Maria tillbaka till Jesu födelse.
Ordet advent betyder ankomst (av latinets adventus): Han som en gång kom till jorden i ringhet är den som nu kommer till sin kyrka med sin Ande och sitt ord och som en gång ska komma tillbaka i härlighet. "Ett trefaldigt Advent: han kom, han kommer och han ska komma." Idag kommer Jesus till sin kyrka och församling, och vi hälsar honom med vårt "Hosianna" ("Herre, fräls!"). Välsignad är han som kommer i Herrens namn!
När vintermörkret kring oss står,
då gryr på nytt vårt kyrkoår,
med nåd och tröst från världens ljus,
från Konungen av Davids hus.
Vid ljuständningen (av första ljuset i adventsljusstaken) kan någon, gärna ett barn, läsa de första verserna ur den s.k. Johannesprologen (Joh. 1:1-5), alternativt Psaltaren 118:24-27a. Eller också läses följande strof:
* Flera samfund har en särskild insamlingsperiod för missionen under advents- och jultiden. En missionär eller ett missionsombud kan gärna få hålla "kollekttal" den här dagen (liksom på Annandag Jul och Trettondedag Jul).
*Man kan göra något lite extra roligt av att dagen faktiskt är kyrkans nyårsdag (vilket särskilt markeras i psalmen När vintermörkret kring oss står). Aktualisera gärna HELA kyrkoåret och trosläran i predikan, kanske med hjälp av psalmen Gå Sion, eftersom folk nästan bara går i kyrkan vid advent och jul, om man alls går. (Se Kalins kyrkoårsintroduktion). "Gott nytt kyrkoår!" är f.ö. ingen dum hälsning alls.
*Anknyt särskilt till förra söndagen, Domssöndagen - och betona att den handlade om domen vid tidens slut, men att nådens tid fortfarande varar, ja, att det är en "nådedag" som gått opp (SvPs177:1) och ett "nådens år" som nu går in (om vi får ett helt år).
*Hur tar församlingen vara på de "extra kyrkobesök" som ofta sker denna söndag? Hur skapar man en välkomnande atmosfär och motiverar människor att följa kyrkoåret från start till mål? Extra personliga pålysningar så att de som leder eller deltar i en grupp (kör, bibelstudiegrupp o.s.v.) också är med och bjuder in till den?
*Låt någon grupp göra en enkel "adventskalender" över Jesu liv med A4-bilder som först vänds med baksidan mot församlingen. När illustratören vänder på sin bild säger han/hon med en mening vad den föreställer och avslutar "Det är honom vi väntar på".
*Låt någon grupp förbereda "kyrkans nyårsönskningar" att framföra i samband med kyrkans förbön eller strax före välsignelsen.
*Tillverka - och kanske sälj? - ett "kyrkoårshalsband" med pärlor i olika färger, där varje färg symboliserar en helgdag i kyrkoåret (anknyt gärna till de liturgiska färgerna!).
SAMTALSFRÅGOR FÖRE OCH EFTER GUDSTJÄNSTEN
*Hur tar man emot Jesus konkret i sitt liv? För första gången eller på nytt?
*Vad innebär söndagens tema "Ett nådens år" i den vardag som väntar?
*Är det någon skillnad på hur vi firar Jesus´ intåg i Jerusalem nu jämfört med vid Palmsöndagen (då samma text läses)?
*Varför undviker så många att gå i kyrkan på Domssöndagen men inte första söndagen i advent och till jul? Det är ju samme Jesus som kommer på en åsna som en gång kommer "i makt och härlighet". (Jfr även temat för nästkommande söndag).
* Läs väckelseprästen Lars Linderots 200 år gamla adventspredikan - skulle man kunna predika på ett någotsånär liknande sätt i en välfylld, tindrande kyrka i år? Varför/varför inte?
BÖNER
* Kom, Herre Jesus, i din kyrka, och uppväck med din kraft våra hjärtan, så att vi med glädje hälsar dej som vår konung och genom ditt beskydd blir frälsta från all synd och fara. Du som lever och regerar med Gud Fader och den helige Ande, i en gudom, från evighet till evighet. Amen.
* Herre vår Gud, himmelske Fader, till dej kommer vi med tacksägelse, lov och pris, för att du skänkt oss din Son, sanningens Konung, att göra oss fria från syndens och dödens makt. Vi ber dej: Upplys, regera och ledsaga oss genom din helige Ande, så att vi stadigt håller oss till Kristus allena. Ge oss nåd att inte, som världen, ta anstöt av hans utvärtes ringhet och förakta hans ord, utan genom fast förtröstan till honom bli saliga i evighet. Amen.
* Herre Jesus Kristus: Vi tackar dej att du under detta nya kyrkoår alltjämt kommer till din församling, i ditt ord och i dina sakrament, för att predika glädjens budskap för de fattiga, för att läka de i hjärtat förkrossade, för att förkunna frihet för de fångna och syn för de blinda. Ge oss genom din helige Ande nåd att med villiga hjärtan ta emot dej och med glädje hylla dej som vår Konung. Styrk oss att frimodigt bekänna dej och stadigt förbida din återkomst i härlighet, så att vi med alla dina trogna får gå in i din eviga glädje. Amen.
* Vid tacksägelseringningen: Herre, lär oss att så betänka vår egen förestående bortgång, att vi, när vi ska skiljas från detta förgängliga livet, må vara beredda till en salig hädanfärd.
* När jag skall lämna världen, o, lämna du ej mig, och låt vid hädanfärden min blick ej släppa dig. När våndan trycker anden i sista kampens nöd, kom då och lossa banden, o Jesus, för din död. Träd i min sista timma själv för mitt öga fram, ack, låt mig då förnimma din bild på korsets stam. Dess drag jag då vill gömma i djupet av min själ och dödens smärta glömma. Den så dör, den dör väl.
LOVPRISNINGAR OCH SLUTÖNSKNINGAR:
* Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt ord har tröstat, lärt, förmanat och varnat oss. Hans helige Ande stadfäste ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare utan dagligen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden - och så blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.
* Må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga efter Kristi Jesu vilja, så att ni endräktigt med en mun prisar vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. Och må hoppets Gud uppfylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft. Amen. (Rom. 16:5,13 SFB)
* Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss, honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla släktled i evigheternas evighet, amen. (Ef. 3:20 SFB)
* Må vår Herre Jesus Kristus själv och Gud, vår Fader, som har älskat oss och i sin nåd gett oss evig tröst och gott hopp, uppmuntra era hjärtan och styrka er till allt gott i ord och gärning. Amen. (2 Tess. 2:16-17 SFB)
* Må han som är fridens Herre ge er sin frid alltid och på allt sätt. Herren vare med er alla. Amen. (2 Tess. 3:16 SFB)
* Må Herren rädda oss från allt ont och hjälpa oss in i sitt himmelska rike. Hans är härligheten i evigheters evighet, amen. (Efter 2 Tim. 4:18 B2000)
* Han som förmår bevara er från fall och ställa er inför sin härlighet, fläckfria och jublande - den ende Guden, vår Frälsare, genom Jesus Kristus, vår Herre - honom tillhör ära och majestät, välde och makt före all tid, nu och i all evighet. Amen. (Jud. v. 24-25, SFB)
Av någon anledning brukar det i moderna handböcker betonas att vi inte längre, som våra mindre upplysta förfäder, firar Domssöndagen med fruktan och bävan, utan som en festdag för Kristus konungen (ungefär som första söndagen i Advent alltså). Det är väl bara Kristus själv som pajar partyt med sina fruktansvärda och i evangelieboken kvarstående ord om "den eviga elden, som är tillredd åt djävulen [ops!] och hans änglar" och "Gå bort ifrån mej, ni förbannade!" - vilket gör att folk, som ju inser vad det trots allt är fråga om, visligen stannar hemma och spar sitt eventuella årliga kyrkbesök till nästkommande söndag eller kanske någon julnattsmässa.
Nå, visst finns det plats för glädje också - för dem som känner Kristus konungen och som "lyfter sina huvuden" när de hör att han närmar sej. "Kom, ni min Faders välsignade!" Men nog är det även för dem en "fröjd med bävan", för, som profeten frågar sej, "vem uthärdar hans tillkommelses dag?" Vi får sjunga som Lasse Lucidor: "Domen fruktar jag väl stort, / eftersom jag illa gjort. / Men den trösten jag ej glömmer, / att min broder Jesus dömer."
Dock bör vi samtidigt helt konkret ta Domarens ord till en biktspegel och rannsaka oss inför hur vi handlar gentemot "Jesu minsta bröder." Inte för att pricka av punkter på en meritlista utan för vår nästas skull - och för att mer och mer se vårt beroende av vår store bror, både i rättfärdiggörelsen och helgelsen.
Man kan sjunga Litanian denna dag ("för den eviga döden / fräls oss, milde Herre Gud!") och, liksom föregående söndag, använda fastetidens botslila färg. (Långfredagssvart är kanske att ta i - vi ska ju ändå enligt Frälsaren lyfta våra huvuden). Och knyta samman kyrkoårets slut med dess början, adventsfastan.
TEXTER
PSALTARPSALM
Psaltaren 102:26-29 - om att jord och himmel ska slitas ut men Gud bestå
GAMMALTESTAMENTLIG LÄSNING
Daniel 7:9-10 - om hur den Uråldrige sätter sej på sin tron för att döma
EPISTEL
Uppenbarelseboken 20:11-21:5 - om hur de döda döms efter sina gärningar
EVANGELIUM
Johannesevangeliet 5:22-30 - om att den som hör och tror har: evigt liv
TANKAR OCH IDÈER INFÖR HELGFIRANDET * Betona Domssöndagens centrala betydelse i kristen teologi (egentligen en kristen högtid av samma dignitet som juldagen-påskdagen-pingstdagen). Framhäv både doms- och befrielsemotivet, inte det ena på bekostnad av det andra. Jfr Olof Edsingers krönika!
* Läs till allmän begrundan Olle Holmbergs tänkvärda aforism Världsförsoningen: " 'Försoning, försonlighet, inte vrede, inte vedergällning. Och inte döma, framför allt inte döma.' Sa tjuven till domaren."
* Begrunda eller rent av högläs (om du vågar och orkar!) Bengt Lidners ståtliga dikt Yttersta domen!
* Björn Lindgrens dikt "Hygglighet" (tonsatt av Olle Widestrand) har också sin plats idag:
Ifall det blir en domedag som helst vi inte vill, så har vi många vackra drag som Gud för ta hänsyn till. Vi stöder hyfs och lag, förstås, vi avskyr bråk och kiv, vi jobbar och gör rätt för oss, vi lever ett hyggligt liv. Ja, allt det där är gott och väl, men kravet är så stort, att ingen nånsin frälst sin själ med gott som han själv har gjort. Nej, i domens ljus blir hygglighet ett skydd av spindeltråd, och den som riktigt fattat det kan bara be Gud om nåd.
* Man kan också prova "Dies irae" som växelsång kör/församling (SvPs 634) - om det finns någon kyrkokör som inte redan är helt uppslukad av första advent-sångerna...
SAMTALSFRÅGOR FÖRE OCH EFTER GUDSTJÄNSTEN * Hur tänker vi kring Domens dag - och kring Domssöndagsfirandet? Vad tänker de evangeliskt-lutherskt konfessionella (?) kyrkomötespartierna Moderaterna, Centern och Socialdemokraterna om Jesus som världens Frälsare - och Domare? Vad lär islam för jämförelses skull?
* Hur lär vi oss känna igen och hjälpa "dessa mina minsta bröder"? Kan vi själva vara/hamna i deras situation (är det bra eller dumt att ställa sej just den frågan?)?
* Diskutera "rättfärdiggörelsen genom gärningar" utifrån dagens evangelium och Jakobs brev. I vilket samband står denna med "rättfärdiggörelsen genom tron"? Två nyckelord ur Nya testamentet är "allt som inte sker av tro är synd" och "tron utan gärningar är död".
* Hur hålla Domssöndagens budskap aktuellt och levande under övriga kyrkoåret och vid de tillfällen då något fler människor faktiskt kommer till kyrkan? (Jesus som barnet i krubban och som ryttaren på åsnan är ju rent av populär - det är bara Kristus Konungen i makt och härlighet som vi inte tål).
* Hur hanterar vi det faktum att ledande teologer i Svenska kyrkan idag, t.ex. Sven Hillert på pastoralinstitutet i Uppsala, domprost Johan Dahlman i Strängnäs och blivande ärkebiskopen mer eller mindre utfäster att alla blir evigt saliga och kommer till himlen bara de dör? (Hitler likaväl som Hillert då, förutsätter jag). Förutom att den förkunnelsen i mina öron låter närmast suicidal och gör kyrkan i princip onödig, så är situationen för kyrkans lekmän väl närmast att jämföra med medlemmarnas i mykologiska föreningen, när styrelsen går ut med budskapet att alla svampar är ätliga och goda efter förvällning. Vem dementerar offentligt först? Då kommer man å andra sidan i samma otacksamma situation som hovet när nystartade Expressen vid Per Albins död körde löpet KUNGEN I TÅRAR. Grät kungen verkligen vid dödsbudet? frågade någon den ansvarige journalisten? Det vet jag inte, svarade han, men tror du att hovet skulle dementera? (Källa Bo Strömstedt: Löpsedeln och insidan). Ännu mer pinsamt är det förstås att dementera det glada budskapet att alla som dör blir evigt saliga. Men varje seriös präst - och varje kyrklig medarbetare ö.h.t. - är kanske så illa tvungna nu? BÖNER * O Herre Gud, regera så våra hjärtan och tankar med din helige Ande, att vi alltid tänker på alltings slut och på din rättvisa dom, så att vi uppväcks till att leva med dej här i tiden för att sedan få vara hos dej i evigheten. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.
* O Herre Jesus Kristus, du domare över alla, både levande och döda, du som ska komma på himmelens skyar med makt och härlighet för att var och en ska få igen sitt jordelivs gärningar, allt eftersom han handlat, vare sej han har gjort gott eller ont. Vi ber dej av allt hjärta: uppväck oss genom din helige Ande till att inte vara sorglösa utan alltid ha din tillkommelse i åtanke, så att vi vakar och beder, antingen vi äter eller dricker, stiger upp eller går till vila; och så att vi blir avskräckta ifrån synden, omvänder oss och lever i din efterföljd - och omsider ärver saligheten och det eviga livet. Du som lever och regerar med Fadern och den helige Ande, välsignad i evighet. Amen.
* O Herre Jesus Kristus, inför vars tron jordens folk skall stå församlade, i väntan på ditt domsord. Vi ber dej av allt hjärta: Hjälp oss att alla vårt jordelivs dagar ärligt böja oss för samvetets dom och i tro ta emot din oförskyllda nåd, och låt denna nåd omskapa oss till hjärta och levnadssätt, så att en gång på räkenskapens dag barmhärtigheten må berömma sej emot domen. Låt oss bida domens dag i ödmjuk och fast förtröstan, att den oförskyllda nåden även då skall vara ny, och att den som tror på dej inte ska förgås utan ha evigt liv. Du som lever och regerar med Fadern och den helige Ande, välsignad vare du i evighet. Amen.
* I samband med ev. tacksägelseringning: Herre, lär oss att så betänka vår egen förestående bortgång, att när vi ska skiljas från detta förgängliga livet, vi må vara beredda till en salig hädanfärd.
När jag skall lämna världen, o, lämna du ej mig, och låt vid hädanfärden min blick ej släppa dig. När våndan trycker anden i sista kampens nöd, kom då och lossa banden, o Jesus, för din död. Träd i min sista timma själv för mitt öga fram, ack, låt mig då förnimma din bild på korsets stam. Dess drag jag då vill gömma i djupet av min själ och dödens smärta glömma. Den så dör, den dör väl.
LOVPRISNINGAR OCH SLUTÖNSKNINGAR
Så till sist från denna plats (predikstolen): * O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga är inte hans domar och hur outrannsakliga hans vägar. Vem har lärt känna Herrens sinne eller vem har varit hans rådgivare? Eller vem har först givit honom något som han måste betala igen? Av honom, genom honom och till honom är allting. Honom tillhör äran i evigheter, amen. (Rom. 11:33-36, SFB)
* Må Herren låta er växa till och överflöda i kärleken till varandra och till alla människor, så att han styrker era hjärtan och gör er oförvitliga och heliga inför vår Gud och Fader, när vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga. Amen. (1 Tess. 3:12 SFB)
* Må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må er ande, själ och kropp bevaras hela, så att ni är utan fläck vid vår Herre Jesu Kristi ankomst. Trofast är han som har kallat er, han skall också utföra sitt verk. Amen. (1 Tess. 5:23-24 SFB)
* Må vår Herre Jesus Kristus själv och Gud, vår Fader, som har älskat oss och i sin nåd gett oss evig tröst och gott hopp, uppmuntra era hjärtan och styrka er till allt gott i ord och gärning. Amen. (2 Tess. 2:16-17 SFB)
* Jag uppmanar er inför Gud, som ger liv åt allt, och inför Kristus Jesus, som under Pontius Pilatus vittnade med den rätta bekännelsen: håll ert uppdrag obefläckat och klanderfritt till vår herre Jesu Kristi ankomst, som den salige och ende härskaren skall låta oss uppleva när tiden är inne, han som är alla konungars konung och alla herrars herre, som ensam är odödlig, som bor i ett ljus som ingen kan nalkas, han som ingen människa har sett eller kan se. Hans är äran och den eviga makten. Amen. (1 Tim. 6:13-16 B2000).
* All nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, han skall upprätta, stödja, styrka och befästa er, sedan ni en kort tid har lidit. Hans är makten i evighet, amen. (1 Petr. 5:10, SFB)
* Må Gud hålla oss vakande, så att vi inte dras med i de laglösas villfarelse och förlorar vårt fäste, utan i stället växer till i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Hans är äran nu och till evighetens dag, amen. (Efter 2 Petr. 3:17-18, SFB).
* Han som förmår bevara er från fall och ställa er inför sin härlighet, fläckfria och jublande - den ende Guden, vår Frälsare, genom Jesus Kristus, vår Herre - honom tillhör ära och majestät, välde och makt före all tid, nu och i all evighet. Amen. (Jud. v. 24-25, SFB)
* Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt ord har tröstat, lärt, förmanat och varnat oss. Hans helige Ande stadfäste ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare utan dagligen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden - och så blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.
INLEDNING Söndagen före Domssöndagen - egentligen ett passande namn på alla söndagar. "Söndagar före domedagen" - än varar nådens tid. Varje söndag är ett evangelium i sej.
Men den som inte inser evighetens allvar den här söndagen, inser det väl aldrig. Om själva Domssöndagen i välment eller "kundanpassat" nit gjorts till något mindre allvarligt och mer glatt än tidigare - trots de alltfort allvarliga texterna - kan vi knappast krångla oss undan evighetens allvar den här söndagen? Visst SKULLE Kristi återkomst vara en glädjens dag - men BLIR den det? "Ska Människosonen när han kommer finna tro på jorden?" frågar Jesus själv.
TANKAR OCH IDÈER INFÖR HELGFIRANDET * Anknyt till föregående helg och till den kommande adventstiden. Också denna helg vore naturlig att fira som en ljushelg med "lamporna brinnande." Kyrkoårets båda ändar berör varandra - "Herren kommer" är liksom det stående temat i en månads tid. * Låt dagen och temat få vara just så allvarligt som det faktiskt är. (Och våga nämna det även i församlingsbladet, som sannolikt når betydligt fler än dagens predikan gör - eller vid någon av de söndagar eller andra tillfällen då folk faktiskt går i kyrkan). * Låt gärna riktiga oljelampor förevisas eller tillverkas i söndagsskolan! Inte särskilt svårt faktiskt - en lerklump som görs om till en oljeskål med ett mindre hål för veken att sticka fram i. Ännu mindre svårt är det att åtminstone illustrera dagens tema med äkta olivolja! Och att be om Guds Ande.
SAMTALSFRÅGOR FÖRE OCH EFTER GUDSTJÄNSTEN * Kan det bli för sent att bli frälst? Hur kommer en väckelse i så fall till stånd i tid? (Alla ska ju väckas när Jesus kommer, men inte alla till glädje, som det verkar). * Diskutera inledningen till Ole Hallesbys "jubileumspredikan" 1956 (EFS:s 100-årsjubileum) i Kungl. Tennishallen (som Agne Nordlander berättat om), då Hallesby sa, det första han sa från predikstolen: "Har ni tänkt komma till himlen? [Paus]. HUR har ni tänkt komma dit?" * Jämför den förkortade psalmversionen Det dukas i himlarnas rike ett bord (SvPs1986 nr 321) med hela J A Eklunds översättning iStora Nätpsalmboken nr 913. Vad har gått förlorat genom förkortningen? * Vilket är "evangeliet i evangeliet" denna dag? Hur kan vi gå vidare med hopp och tro, med "tända lampor"? Vilken betydelse kan nattvardsfirandet få denna dag?
BÖNER * O Herre Gud, ge oss nåd att alltid vaka och be, så att vi inte somnar in i synden utan får gå in i den eviga härligheten. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre. Amen * O Herre Jesus Kristus, du som är vår Frälsare och även ska bli vår Domare på den dag som ingen människa på jorden känner. Vi ber dej: Hjälp oss så att vi inte snärjs av jordelivets omsorger och lockelser, utan vakar, beder och strider, i trohet mot den kallelse du anförtrott oss, så att vi med glädje kan höra din röst och uppstå för att möta dej. Hjälp oss att sätta hela vår tillit till ditt löfte, att ingenting då ska kunna skilja oss från den kärlek som Gud bevisat oss i och genom dej. Kom, Herre Jesus! Amen. * I samband med ev. tacksägelseringning: Herre, lär oss att så betänka vår egen förestående bortgång, att när vi ska skiljas från detta förgängliga livet, vi må vara beredda till en salig hädanfärd.
När jag skall lämna världen, o, lämna du ej mig, och låt vid hädanfärden min blick ej släppa dig. När våndan trycker anden i sista kampens nöd, kom då och lossa banden, o Jesus, för din död. Träd i min sista timma själv för mitt öga fram, ack, låt mig då förnimma din bild på korsets stam. Dess drag jag då vill gömma i djupet av min själ och dödens smärta glömma. Den så dör, den dör väl. LOVPRISNINGAR OCH SLUTÖNSKNINGAR Så till sist från denna plats (predikstolen):
* Må Herren låta er växa till och överflöda i kärleken till varandra och till alla människor, så att han styrker era hjärtan och gör er oförvitliga och heliga inför vår Gud och Fader, när vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga. Amen. (1 Tess. 3:12 SFB)
* Må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må er ande, själ och kropp bevaras hela, så att ni är utan fläck vid vår Herre Jesu Kristi ankomst. Trofast är han som har kallat er, han skall också utföra sitt verk. Amen. (1 Tess. 5:23-24 SFB)
* Jag uppmanar er inför Gud, som ger liv åt allt, och inför Kristus Jesus, som under Pontius Pilatus vittnade med den rätta bekännelsen: håll ert uppdrag obefläckat och klanderfritt till vår herre Jesu Kristi ankomst, som den salige och ende härskaren skall låta oss uppleva när tiden är inne, han som är alla konungars konung och alla herrars herre, som ensam är odödlig, som bor i ett ljus som ingen kan nalkas, han som ingen människa har sett eller kan se. Hans är äran och den eviga makten. Amen. (1 Tim. 6:13-16 B2000).
* Må Gud hålla oss vakande, så att vi inte dras med i de laglösas villfarelse och förlorar vårt fäste, utan i stället växer till i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Hans är äran nu och till evighetens dag, amen. (Efter 2 Petr. 3:17-18, SFB).
* Han som förmår bevara er från fall och ställa er inför sin härlighet, fläckfria och jublande - den ende Guden, vår Frälsare, genom Jesus Kristus, vår Herre - honom tillhör ära och majestät, välde och makt före all tid, nu och i all evighet. Amen. (Jud. v. 24-25, SFB)
* Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt ord har tröstat, lärt, förmanat och varnat oss. Hans helige Ande stadfäste ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare utan ordets görare, och dagligen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden - och så blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.
Viktigt att också i praktiken skilja mellan "alla helgon" och "alla själar" - där har Svenska kyrkan ofta svårt just nu. Måtte alla själar bli helgon - men det har vi tyvärr inget löfte om.
Alla helgons dag och Alla själars dag inleder november månads allvarliga, avslutande kyrkoårsdel, där både döden och evigheten kommer i fokus, men också, ja, just därigenom, både vår Gud och vår nästa. Den liturgiska färgen är violett eller blå och de s.k. altarljusen två. Liturgisk musik enligt allmänna serien. TEXTER PSALTARPSALM Psaltaren 116:1-9 - om att få vandra inför Herren i de levandes länder
GAMMALTESTAMENTLIG LÄSNING Job 17:15-16 - Job frågar sej vad han har för hopp inför döden och gravmullen
EPISTEL 1 Korintierbrevet 15:35-49 - Paulus svarar och berättar om de dödas uppståndelse
EVANGELIUM Johannesevangeliet 6:37-40 - Jesus inbjuder till uppståndelse och evigt liv
Läs Yngve Kalins predikan i Predikobiblioteket! Läs Bengt Pleijels predikan i Sångpostillan! PSALMER OCH SÅNGER PÅ ALLA SJÄLARS DAG
* Slå tydligt fast både att alla döda inte är helgon, och att alla helgon inte är döda. Evangelisera! Försök visa frälsningens väg, så att den som är i kyrkan för enda eller sista gången får någorlunda klara besked om vad det handlar om. (Ledtråd: Jesus).
* Använd många levande ljus och låt gudstjänsten präglas av sång, bön och/eller meditativ instrumentalmusik. Om den som på så många håll är eller ersatts av en minnesgudstjänst kan kyrkokörens val av sånger bli av utomordentligt stor betydelse.
* Gustav Adolfs-bakelser kan möjligen denna dag (2022) serveras till kyrkkaffet, särskilt i Luleå, Piteå, Göteborg m fl städer. (Var Gustav Adolf inget helgon, så var han i varje fall en själ).
SAMTALSFRÅGOR FÖRE OCH EFTER GUDSTJÄNSTEN
* Lurar våra kyrkor människor i vår tid? Ger vi intryck av att alla blir saliga när de dör, oavsett förhållningssätt till Jesus? Det som är vår bön och förhoppning kan bli livsfarligt som förkunnelse. (Jfr citatet "Det finns ingen död som ej bytes i glädje" på framsidan av Verbums begravningsmagasin 2009, tryckt i tiotusentals exemplar. Eller dpr Johan Dahlmans livliga försäkran att alla blir saliga efter döden - vid ärkebiskopshearingen i Gottsunda den 1 oktober 2013).
BÖNER * Evige Gud, du som lät din Son dö och uppstå för att han skulle vara herre över både levande och döda, ge oss nåd att i tro ta emot honom som vår Frälsare, så att vi med honom får gå in i livets land. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre.
* I samband med tacksägelseringningen: Herre, lär oss att så betänka vår egen förestående bortgång, att när vi ska skiljas från detta förgängliga livet, vi må vara beredda till en salig hädanfärd.
När jag skall lämna världen, o, lämna du ej mig, och låt vid hädanfärden min blick ej släppa dig. När våndan trycker anden i sista kampens nöd, kom då och lossa banden, o Jesus, för din död. Träd i min sista timma själv för mitt öga fram, ack, låt mig då förnimma din bild på korsets stam. Dess drag jag då vill gömma i djupet av min själ och dödens smärta glömma. Den så dör, den dör väl.
LOVPRISNINGAR OCH SLUTÖNSKNINGAR
Så till sist från denna plats (predikstolen):
* Må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga efter Kristi Jesu vilja, så att ni endräktigt med en mun prisar vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. Och må hoppets Gud uppfylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft. Amen. (Rom. 16:5,13 SFB)
* Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss, honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla släktled i evigheternas evighet, amen. (Ef. 3:20 SFB)
* Må vår Herre Jesus Kristus själv och Gud, vår Fader, som har älskat oss och i sin nåd gett oss evig tröst och gott hopp, uppmuntra era hjärtan och styrka er till allt gott i ord och gärning. Amen. (2 Tess. 2:16-17 SFB)
* All nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, han skall upprätta, stödja, styrka och befästa er, sedan ni en kort tid har lidit. Hans är makten i evighet, amen. (1 Petr. 5:10, SFB)
* Han som förmår bevara er från fall och ställa er inför sin härlighet, fläckfria och jublande - den ende Guden, vår Frälsare, genom Jesus Kristus, vår Herre - honom tillhör ära och majestät, välde och makt före all tid, nu och i all evighet. Amen. (Jud. v. 24-25, SFB)
* Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt ord har tröstat, lärt, förmanat och varnat oss. Hans helige Ande stadfäste ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare utan dagligen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden - och så blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.
INLEDNING Höstens verkliga "storhelg", åtminstone mätt i antalet kyrkobesök. Kanske borde man, som någon föreslog, vända på helgdagarna, så att "Alla själars dag" (som nu ligger på söndagen) läggs den här dagen, då alla ändå tänker på de döda en masse ("alla själar"), och så att man firar "Alla helgons dag" på söndagen, då man har firat minnet av alla sina döda och kan ta till sej en del berättelser och reflektioner kring helgonen specifikt.
I varje fall är det viktigt att också i praktiken skilja mellan "alla helgon" och "alla själar" - där har Svenska kyrkan ofta svårt just nu. Måtte alla själar bli helgon - men det har vi tyvärr inget löfte om.
Alla helgons dag inleder november månads allvarliga, avslutande kyrkoårsdel, där både döden och evigheten kommer i fokus, men också, ja, just därigenom, både vår Gud och vår nästa. Den liturgiska färgen är vit - dagen handlar ju faktiskt också om himlen! - och se s.k. altarljusen är fyra. Blommorna på nattvardsbordet ska helst vara både vita och röda. Vitt betecknar den segrande kyrkan, ecclesia triumphans, och rött den stridande och lidande kyrkan).
Dagens symbol är en krona med ett palmblad och en lagerkvist - en symbol för dem som nått målet och fått livets krona eller segerkrans.
TEXTER PSALTARPSALM Psaltaren 126 - om att så med tårar och skörda med jubel
GAMMALTESTAMENTLIG LÄSNING Jes. 60:18-22 - om hur Gud skall vara vårt eviga ljus och sorgedagarna ta slut
EPISTEL Hebr. 12:1-3 - om att vi är omgivna av en sky av vittnen men bör ha vår blick fäst vid Jesus
EVANGELIUM Matt. 5:13-16 - om att vi är jordens salt och världens ljus (eftersaligprisningarna ur Bergspredikan, som gärna också kan läsas för att ge sammanhang)
Jfr bibelvisan Jag vill va´ ett ljus som lyser i mörkret, jag vill va´ ett salt med en äkta funktion, jag vill gärna bo i staden på berget, den kan ingen dölja, den kan alla se.
* Slå tydligt fast både att alla döda inte är helgon, och att alla helgon inte är döda. Evangelisera! Försök visa frälsningens väg, så att den som är i kyrkan för enda/sista gången får någorlunda klara besked om vad det handlar om. (Ledtråd: Jesus).
* Markera distans till Halloween och "Alla helgons blodiga natt" - men undvik inte blodet och martyriet som så många helgon, inte minst i vår tid, fått gå igenom. Nämn gärna några vid namn. Men "alla helgon är inte döda, och alla döda är inte helgon".
* Använd många levande ljus och låt gudstjänsten präglas av sång, bön och/eller meditativ instrumentalmusik.
* Sjung omkvädet "O when the saints" tillsammans flera gånger, både på svenska och på engelska. Det är en jättefin bön!
* Vem är ett helgon? Hur blir man det? (Jfr romersk och evangelisk definition). Vad är det för skillnad/likhet mellan helgon och "människor av god vilja"?
* Vilka kristustroende människor i vår väg tackar vi personligen särskilt vår Herre för? Finns det några som idag skulle kunna behöva en uppmuntrande tackhälsning? (Alla helgon är inte döda).
* Vilka missbruk som tas upp i Augsburgska bekännelsens apologi (se ovan) är aktuella att ifrågasätta än idag? Vilka är mindre aktuella?
* Lurar våra kyrkor människor i vår tid? Ger vi intryck av att alla blir saliga när de dör, oavsett förhållningssätt till Jesus? Det som är vår bön och förhoppning kan bli livsfarligt som förkunnelse. (Jfr citatet "Det finns ingen död som ej bytes i glädje" på framsidan av Verbums begravningsmagasin 2009, tryckt i tiotusentals exemplar).
BÖNER * Introitus: Saliga är de som kommer ur den stora bedrövelsen, och som har tvagit sina kläder och gjort dem vita i Lammets blod. Saliga är de människor som i Gud har sin starkhet, de vilkas håg står till Herrens vägar. Ära vare Fadern och Sonen och den helige Ande, såsom det var av begynnelsen, nu är och skall vara, från evighet till evighet. Amen.
* O allsmäktige Gud, ge oss den nåden att dina helgons exempel och förebild uppväcker oss till ett heligt liv, och ge oss nåd att vi, liksom vi firar deras åminnelse, också må efterfölja dem i tron och i goda gärningar. Genom Jesus Kristus, din Son, vår Herre. Amen.
* O Herre Gud, himmelske Fader, du som av din stora nåd har gjort ringa och syndiga människor til dina utkorade helgon, vi ber dej: Helga oss till ande, själ och kropp, genom din Ande, och behåll oss fasta vid ditt ord, så att vi växer till i kunskapen om din Son, vår Frälsare. Styrk oss att dag för dag efterfölja honom i helighet, lydnad och rättfärdighet, tills striden och vedermödan har en ände och du låter oss saligt skiljas hädan, för att av nåd uppta oss i skaran av dem som lovar och prisar dej i den stora helgedomen i himmelen. Amen. * I samband med tacksägelseringningen: Herre, lär oss att så betänka vår egen förestående bortgång, att när vi ska skiljas från detta förgängliga livet, vi må vara beredda till en salig hädanfärd.
När jag skall lämna världen, o, lämna du ej mig, och låt vid hädanfärden min blick ej släppa dig. När våndan trycker anden i sista kampens nöd, kom då och lossa banden, o Jesus, för din död. Träd i min sista timma själv för mitt öga fram, ack, låt mig då förnimma din bild på korsets stam. Dess drag jag då vill gömma i djupet av min själ och dödens smärta glömma. Den så dör, den dör väl.
LOVPRISNINGAR OCH SLUTÖNSKNINGAR
Så till sist från denna plats (predikstolen): * O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga är inte hans domar och hur outrannsakliga hans vägar. Vem har lärt känna Herrens sinne eller vem har varit hans rådgivare? Eller vem har först givit honom något som han måste betala igen? Av honom, genom honom och till honom är allting. Honom tillhör äran i evigheter, amen. (Rom. 11:33-36, SFB)
* Må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga efter Kristi Jesu vilja, så att ni endräktigt med en mun prisar vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. Och må hoppets Gud uppfylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft. Amen. (Rom. 16:5,13 SFB)
* Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss, honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla släktled i evigheternas evighet, amen. (Ef. 3:20 SFB)
* Må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må er ande, själ och kropp bevaras hela, så att ni är utan fläck vid vår Herre Jesu Kristi ankomst. Trofast är han som har kallat er, han skall också utföra sitt verk. Amen. (1 Tess. 5:23-24 SFB)
* Må vår Herre Jesus Kristus själv och Gud, vår Fader, som har älskat oss och i sin nåd gett oss evig tröst och gott hopp, uppmuntra era hjärtan och styrka er till allt gott i ord och gärning. Amen. (2 Tess. 2:16-17 SFB)
* Fridens Gud, som i kraft av ett evigt förbunds blod har fört fårens store herde, vår Herre Jesus Kristus, upp från de döda, han må fullkomna er i allt gott, så att ni gör hans vilja. Och må han verka i oss det som behagar honom, genom Jesus Kristus. Honom tillhör äran i evigheternas evigheter, amen. (Hebr. 13:20-21, SFB)
* All nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, han skall upprätta, stödja, styrka och befästa er, sedan ni en kort tid har lidit. Hans är makten i evighet, amen. (1 Petr. 5:10, SFB)
* Han som förmår bevara er från fall och ställa er inför sin härlighet, fläckfria och jublande - den ende Guden, vår Frälsare, genom Jesus Kristus, vår Herre - honom tillhör ära och majestät, välde och makt före all tid, nu och i all evighet. Amen. (Jud. v. 24-25, SFB)
* Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt ord har tröstat, lärt, förmanat och varnat oss. Hans helige Ande stadfäste ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare utan dagligen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden - och så blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.