torsdag 12 juli 2012

PASSIONSANDAKTER: Tredje akten av vår Herres Jesu Kristi lidandes historia - vad Jesus gör och lider hos översteprästerna Hannas och Kajafas och inför Stora rådet

FÖRSTA STYCKET: Jesus grips. 

Medan Jesus ännu talade kom en folkskara; och en av de tolv, han som hette Judas, gick framför dem. Och Judas hade tagit med sig den romerska vakten, samt några av översteprästernas och fariséernas tjänare, och kom dit med svärd och stavar, lyktor och bloss. Men förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: »Den som jag kysser, den är det; honom ska ni gripa och föra bort under säker bevakning.» Och Jesus, som visste allt vad som skulle övergå honom, gick fram och sa till dem: »Vem söker ni?» De svarade honom: »Jesus från Nasaret.» Jesus sa till dem: »Det är jag.» Då vek de tillbaka och föll till marken. Åter frågade han dem då: »Vem söker ni?» De svarade: »Jesus från Nasaret.» Jesus sa: »Jag har sagt er att det är jag; om det alltså är mig ni söker, så låt dessa gå.» Ty det ordet skulle fullbordas, som han hade sagt: »Av dem som du har givit mig har jag icke förlorat någon.» 

Och Judas trädde nu strax fram till Jesus och sade: »Hell dig, rabbi!» och kysste honom häftigt. Jesus sade till honom: »Judas, förråder du Människosonen med en kyss?» Då steg de fram och grep Jesus och tog honom fången. Då nu de som var med Jesus såg vad som var på färde, frågade de: »Herre, ska vi hugga till med svärd?» Och Simon Petrus, som hade ett svärd, drog ut det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat; och tjänarens namn var Malkus. Då sa Jesus till Petrus: »Stick ditt svärd i skidan. Ty alla som taga till svärd ska förgöras med svärd. Eller menar du att jag inte kunde utbe mig av min Fader, att han nu sände till min tjänst mer än tolv legioner änglar? Men hur bleve då skrifterna fullbordade, som säger att så måste ske? Skulle jag inte dricka den kalk som min Fader har givit mig?» Och han rörde vid tjänarens öra och helade honom. Sedan sade Jesus till dem som hade kommit emot honom: »Såsom mot en rövare har ni gått ut med svärd och stavar. Fastän jag var dag har varit med er i helgedomen och undervisat, har ni inte sträckt ut era händer emot mig; men detta är er stund, och nu råder mörkrets makt. Och allt detta har skett, för att profeternas skrifter ska fullbordas.» 

Då övergav alla lärjungarna honom och flydde. Och bland dem som hade följt med honom var en ung man, höljd i ett linnekläde, som var kastat över blotta kroppen; honom grep de. Men han lämnade linneklädet kvar och flydde undan naken. Och den romerska vakten med sin överste och de judiska rättstjänarna grep Jesus och band honom och förde honom bort, först till Hannas; denne var nämligen svärfar till Kaifas, som var överstepräst för det året. Men Hannas sände Jesus bunden till översteprästen Kaifas. Och det var Kaifas som under rådplägningen hade sagt till judarna, att det vore bäst om en man finge dö för folket. Och alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärde församlade sig. 



ANDRA STYCKET: Petrus förnekar Jesus. 

Simon Petrus jämte en annan lärjunge hade följt efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen och gick med Jesus in på översteprästens gård; men Petrus stod utanför vid porten. Den andre lärjungen, den som var bekant med översteprästen, gick då ut och talade med portvakterskan och fick så föra Petrus ditin. Tjänstekvinnan som vaktade porten sade därvid till Petrus: »Är icke också du en av den mannens lärjungar?» Han svarade: »Nej, det är jag icke.» Men tjänarna och rättsbetjänterna hade tänt upp en koleld mitt på gården, ty det var kallt, och de stodo där och värmde sig; bland dem stod också Petrus och värmde sig. Då sade de till honom: »Är icke också du en av hans lärjungar?» Han nekade och sade: »Det är jag icke.» Då sade en av översteprästens tjänare, en frände till den som Petrus hade huggit örat av: »Såg jag icke själv att du var med honom i örtagården?» Och de kringstående kommo fram och sade: »Förvisso är också du en av dem; redan ditt uttal röjer dig ju.» Då begynte han förbanna sig och svärja: »Jag känner icke den man, som I talen om.» Och i detsamma gol hanen. Då vände Herren sig om och såg på Petrus; och Petrus kom då ihåg Herrens ord, huru han hade sagt till honom: »Förrän hanen i dag har galit, skall du tre gånger förneka mig.» Och han gick ut och grät bitterligen.



TREDJE STYCKET:

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar