Här en "hoppusslad" gudstjänst för Diakonisöndagen Trettonde söndagen efter Trefaldighet, tredje årgången. Temat är "Medmänniskan". Håll till godo! Bloggdatum och tidsangivelser i övrigt stämmer inte alls, men strunt samma :o)
Klockringning från Storkyrkan:
Ingångspsalm
9 MIN SJÄL SKALL LOVA HERRAN
Ingångsord - dagens psaltarpsalm
PSALTAREN 103
Lova Herren, min själ, hela mitt jag vill prisa hans heliga namn! Lova Herren, min själ, minns allt det goda han gör: han förlåter alla mina synder och botar alla mina sjukdomar, han räddar mig från graven och kröner mig med nåd och barmhärtighet, han fyller mitt liv med allt gott, och jag blir ung på nytt som en örn. Herren handlar rättfärdigt och ger de förtryckta deras rätt. Mose fick lära känna hans gärningar, Israels folk hans verk. Barmhärtig och nådig är Herren, sen till vrede och rik på kärlek. Han går inte ständigt till rätta med oss, hans vrede varar inte för evigt. Han handlar inte mot oss som vi förtjänat, han ger oss inte våra synders lön. Ty så hög som himlen välver sig över jorden, så väldig är hans nåd över dem som fruktar honom. Så långt som öster är från väster, så långt från oss förvisar han vår synd. Som en far visar ömhet mot barnen, så visar Herren ömhet mot dem som fruktar honom. Ty han vet hur vi är skapade, han minns att vi är mull. Människans dagar är som gräset: hon spirar som blomman på marken, så sveper vinden fram, och den är borta, platsen där den stod är tom. Men evigt varar Herrens nåd mot dem som fruktar honom. Hans trofasthet når till kommande släkten, när man håller hans förbund och minns vad han befallt och lyder. Herren har rest sin tron i himlen, allt är underlagt hans välde. Lova Herren, ni hans änglar, starka hjältar, som gör vad han befallt! Lova Herren, hela hans härskara, ni som tjänar honom och gör hans vilja! Lova Herren, alla hans verk, överallt i hans välde! Lova Herren, min själ!
Bön om syndernas förlåtelse
Ur PSALTAREN 51
Förbarma dig, Gud, i din nåd,
stryk ut mina synder i din stora godhet. Gör mig fri från all min skuld
och rena mig från min synd. Jag vet vad jag har brutit,
min synd står alltid inför mig. Mot dig, bara mot dig har jag syndat,
jag har gjort det som är ont i dina ögon.
Du har rätt när du ställer mig till svars,
den dom du fäller är rättvis. I skuld är jag född,
i synd blev jag till i min moders liv. Du som älskar ett uppriktigt hjärta,
ge mig vishet i mitt innersta. Rena mig med isop från min synd,
tvätta mig vit som snö. Låt mig få höra glädjerop och lovsång,
låt den du har krossat få jubla. Vänd bort din blick från mina synder,
stryk ut all min skuld. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta,
ge mig ett nytt och stadigt sinne. Driv inte bort mig från din närhet,
ta inte ifrån mig din heliga Ande. Låt mig åter glädjas över att du räddar,
håll mig uppe, ge mig ett villigt sinne. Tillsägelse om syndernas förlåtelse
Ur FÖRSTA JOHANNESBREVET 1
Om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och blodet från Jesus, hans Son, renar oss från all synd. Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet.
Introitus
657 ALLA DINA ORD ÄR ANDE OCH LIV
Kyrie, Gloria och Laudamus
695:4 DU EVIGT STRÅLANDE MORGONSOL och 697:6 VI PRISAR DIG
Kollektbön
Låt oss bedja om tro, hopp och kärlek.
Tystnad.
Evige Gud, du som uppenbarade din kärlek
och blev människa på jorden,
stärk vår tro och öka vårt hopp,
så att vi fylls av kärlek till den mänsklighet du älskar.
Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre.
Amen.
Gammaltestamentlig läsning
Ur JEREMIA 38:
När kaldeerna inför hotet från Faraos här hade dragit sig tillbaka från Jerusalem tänkte Jeremia lämna staden och bege sig till Benjamins område för att dela ett arv med sina släktingar där. Men när han kom till Benjaminporten stod där som vakthavande befäl en man som hette Jiria, son till Shelemja, son till Hananja. Han grep profeten Jeremia och sade: ”Du tänker gå över till kaldeerna!” Jeremia svarade: ”Det är lögn! Jag tänker inte gå över till kaldeerna.” Men Jiria brydde sig inte om vad Jeremia sade utan grep honom och förde honom till stormännen. Stormännen blev rasande på Jeremia, de lät prygla honom och satte honom i häkte i sekreteraren Jonatans hus, som hade gjorts till fängelse. Så hamnade Jeremia i fängelsehålan, i valven, och där fick han sitta länge. Men kung Sidkia lät hämta honom och frågade i hemlighet ut honom i sitt palats. ”Har det kommit något ord från Herren?” sade kungen. ”Ja”, svarade Jeremia, ”du skall falla i den babyloniske kungens händer.” Och Jeremia frågade kung Sidkia: ”Vad har jag gjort dig och dina män och detta folk för ont, eftersom ni har satt mig i fängelse? Och var är de nu, era profeter som profeterade för er att den babyloniske kungen inte skulle angripa er och detta land? Nu ber jag dig att lyssna till mig, min herre och konung: jag bönfaller dig att inte skicka mig tillbaka till sekreteraren Jonatans hus. Låt mig inte dö där.” Då befallde kung Sidkia att Jeremia skulle förpassas till vaktgården. Där fick han en brödkaka om dagen från bagarnas gata, så länge det fanns bröd kvar i staden. Och Jeremia fick stanna på vaktgården. Shefatja, Mattans son, Gedalja, Pashchurs son, Jukal, Shelemjas son, och Pashchur, Malkias son, hörde vad Jeremia sade till folket: Så säger Herren: Den som stannar kvar i denna stad skall dö genom svärd och svält och pest. Men den som går över till kaldeerna, han kommer undan med livet, han får leva. Så säger Herren: Denna stad skall falla i händerna på den babyloniske kungens här, och han skall inta den. Då sade stormännen till kungen: ”Den mannen måste dö, för han sprider modlöshet bland soldaterna som är kvar här i staden och bland hela befolkningen när han talar till dem som han gör. Den mannen strävar inte efter folkets väl utan efter dess olycka.” Kung Sidkia svarade: ”Ni får göra som ni vill med honom.” Kungen var maktlös mot dem. Då tog de Jeremia och kastade honom i prins Malkias brunn på vaktgården. De firade ner Jeremia med rep. I brunnen fanns inget vatten, bara gyttja, och Jeremia sjönk ner i gyttjan. Nubiern Eved-Melek, en hovman som befann sig i kungapalatset, fick höra att de hade kastat Jeremia i brunnen. Kungen satt då i Benjaminporten, och Eved-Melek lämnade kungapalatset för att gå och tala med kungen: ”Min herre och konung, det som dessa män har gjort mot profeten Jeremia är ett svårt brott. De har kastat honom i brunnen, och där kommer han att svälta ihjäl. Det finns ju inte längre något bröd i staden.” Kungen gav då nubiern Eved-Melek denna befallning: ”Ta med dig tre män härifrån och dra upp profeten Jeremia ur brunnen innan han dör.” Eved-Melek tog med sig männen till klädkammaren i kungapalatsets förråd. Där hämtade de trasor av gamla utslitna kläder och firade ner dem till Jeremia i brunnen med rep. Nubiern Eved-Melek ropade till Jeremia: ”Lägg klädtrasorna i armhålorna, under repen!” Jeremia gjorde så, och de drog upp honom med repen ur brunnen. Men Jeremia måste stanna på vaktgården.
Så lyder Herrens ord. Gud, vi tackar dig.
Gammaltestamentlig läsning
Ur JEREMIA 38:
När kaldeerna inför hotet från Faraos här hade dragit sig tillbaka från Jerusalem tänkte Jeremia lämna staden och bege sig till Benjamins område för att dela ett arv med sina släktingar där. Men när han kom till Benjaminporten stod där som vakthavande befäl en man som hette Jiria, son till Shelemja, son till Hananja. Han grep profeten Jeremia och sade: ”Du tänker gå över till kaldeerna!” Jeremia svarade: ”Det är lögn! Jag tänker inte gå över till kaldeerna.” Men Jiria brydde sig inte om vad Jeremia sade utan grep honom och förde honom till stormännen. Stormännen blev rasande på Jeremia, de lät prygla honom och satte honom i häkte i sekreteraren Jonatans hus, som hade gjorts till fängelse. Så hamnade Jeremia i fängelsehålan, i valven, och där fick han sitta länge. Men kung Sidkia lät hämta honom och frågade i hemlighet ut honom i sitt palats. ”Har det kommit något ord från Herren?” sade kungen. ”Ja”, svarade Jeremia, ”du skall falla i den babyloniske kungens händer.” Och Jeremia frågade kung Sidkia: ”Vad har jag gjort dig och dina män och detta folk för ont, eftersom ni har satt mig i fängelse? Och var är de nu, era profeter som profeterade för er att den babyloniske kungen inte skulle angripa er och detta land? Nu ber jag dig att lyssna till mig, min herre och konung: jag bönfaller dig att inte skicka mig tillbaka till sekreteraren Jonatans hus. Låt mig inte dö där.” Då befallde kung Sidkia att Jeremia skulle förpassas till vaktgården. Där fick han en brödkaka om dagen från bagarnas gata, så länge det fanns bröd kvar i staden. Och Jeremia fick stanna på vaktgården. Shefatja, Mattans son, Gedalja, Pashchurs son, Jukal, Shelemjas son, och Pashchur, Malkias son, hörde vad Jeremia sade till folket: Så säger Herren: Den som stannar kvar i denna stad skall dö genom svärd och svält och pest. Men den som går över till kaldeerna, han kommer undan med livet, han får leva. Så säger Herren: Denna stad skall falla i händerna på den babyloniske kungens här, och han skall inta den. Då sade stormännen till kungen: ”Den mannen måste dö, för han sprider modlöshet bland soldaterna som är kvar här i staden och bland hela befolkningen när han talar till dem som han gör. Den mannen strävar inte efter folkets väl utan efter dess olycka.” Kung Sidkia svarade: ”Ni får göra som ni vill med honom.” Kungen var maktlös mot dem. Då tog de Jeremia och kastade honom i prins Malkias brunn på vaktgården. De firade ner Jeremia med rep. I brunnen fanns inget vatten, bara gyttja, och Jeremia sjönk ner i gyttjan. Nubiern Eved-Melek, en hovman som befann sig i kungapalatset, fick höra att de hade kastat Jeremia i brunnen. Kungen satt då i Benjaminporten, och Eved-Melek lämnade kungapalatset för att gå och tala med kungen: ”Min herre och konung, det som dessa män har gjort mot profeten Jeremia är ett svårt brott. De har kastat honom i brunnen, och där kommer han att svälta ihjäl. Det finns ju inte längre något bröd i staden.” Kungen gav då nubiern Eved-Melek denna befallning: ”Ta med dig tre män härifrån och dra upp profeten Jeremia ur brunnen innan han dör.” Eved-Melek tog med sig männen till klädkammaren i kungapalatsets förråd. Där hämtade de trasor av gamla utslitna kläder och firade ner dem till Jeremia i brunnen med rep. Nubiern Eved-Melek ropade till Jeremia: ”Lägg klädtrasorna i armhålorna, under repen!” Jeremia gjorde så, och de drog upp honom med repen ur brunnen. Men Jeremia måste stanna på vaktgården.
Så lyder Herrens ord. Gud, vi tackar dig.
Epistelläsning
Ur ROMARBREVET 12:
Så skriver aposteln Paulus:
Så lyder Herrens ord. Gud, vi tackar dig.
Gradualpsalm
579 NI MÄNSKOBARN SOM HÄR I VÄRLDEN
Evangelium
Ur MATTEUSEVANGELIET 7:
Upplyft era hjärtan till Gud och hör dagens heliga evangelium - så skriver evangelisten Matteus:
Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.
Gradualpsalm
579 NI MÄNSKOBARN SOM HÄR I VÄRLDEN
Evangelium
Ur MATTEUSEVANGELIET 7:
Upplyft era hjärtan till Gud och hör dagens heliga evangelium - så skriver evangelisten Matteus:
Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem. Det är vad lagen och profeterna säger.
Så lyder det heliga evangeliet - Lovad vare du, Kristus!
966 HALLELUJA
Predikan av Yngve Kalin.
Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt ord har tröstat, lärt, förmanat och varnat oss. Hans helige Ande stadfäste ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare utan dagligen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden - och så blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.
Trosbekännelse
NICAENUM:
Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är;
och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom den helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa; som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven; som på tredje dagen har uppstått, efter skrifterna, och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida; därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda, på vilkens rike icke skall varda någon ände;
och på den helige Ande, Herren och livgivaren, som utgår av Fadern och Sonen, på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras och som har talat genom profeterna; och på en enda, helig, allmännelig och apostolisk kyrka. Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse, och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv.
Psalm
96 ÖPPNA MIG FÖR DIN KÄRLEK
Kyrkans allmänna förbön
Herre, du hör innan vi ropar.
Herrens bön
Benedicamus
LÅT OSS TACKA OCH LOVA HERREN
Välsignelsen
Slutpsalm
288 GUD, FRÅN DITT HUS
966 HALLELUJA
Predikan av Yngve Kalin.
Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt ord har tröstat, lärt, förmanat och varnat oss. Hans helige Ande stadfäste ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare utan dagligen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden - och så blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.
Trosbekännelse
NICAENUM:
Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är;
och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom den helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa; som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven; som på tredje dagen har uppstått, efter skrifterna, och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida; därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda, på vilkens rike icke skall varda någon ände;
och på den helige Ande, Herren och livgivaren, som utgår av Fadern och Sonen, på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras och som har talat genom profeterna; och på en enda, helig, allmännelig och apostolisk kyrka. Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse, och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv.
Psalm
96 ÖPPNA MIG FÖR DIN KÄRLEK
Kyrkans allmänna förbön
Helige Herre Gud, helige starke Gud,
helige barmhärtige Frälsare, du evige
Gud.
Förbarma dig över oss!
Om Andens kraft åt din kyrka,
om enhet och förnyelse,
om evangeliets framgång bland alla folk
ropar vi till dig, o Herre:
Hör oss, du
vår Herre Gud!
Om rättvisa och fred i världen,
om respekt för skapelsens gåvor,
om utvägar ur de fattiga folkens nöd
ropar vi till dig, o Herre:
Hör oss, du
vår Herre Gud!
Om tröst åt dem som sörjer,
om kraft åt de sjuka,
om aktning för människans värde och
värdighet
ropar vi till dig, o Herre:
Hör oss, du
vår Herre Gud!
Herre, du hör innan vi ropar.
Tack för att du är mäktig att ge
långt utöver vad vi kan be eller tänka.
Dig, vår Gud, tillhör pris och ära och
makt
från evighet till evighet. Amen.
Benedicamus
LÅT OSS TACKA OCH LOVA HERREN
Välsignelsen
Slutpsalm
288 GUD, FRÅN DITT HUS
Postludium
GYLLENE REGELN
GYLLENE REGELN
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar