Helgens bibelbok: FÖRSTA TIMOTHEOSBREVET
INLEDNING
Denna söndag har fått sitt tema från tredje årgångens evangelietext om Marta och Maria, där brödbekymren till synes ställs i motsats till den andliga utvecklingen och lyssnandet till Frälsarens undervisning.
"Det viktigaste först" är väl själva poängen med Jesus-orden "allenast ett är nödvändigt". Det som i nya översättningen lite plattare heter "bara en sak behövs". Man skulle väl då snarare kunna säga att många saker "behövs", men bara en sak är verkligt nödvändig: Herrens ord. Som bland annat är det vi läser denna årgång: "Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så ska ni få det andra med".
Liturgisk färg grön, altarljus två, blommor i blandade färger, musik enligt allmänna serien. Vi är verkligen inne i den påstått "festlösa" delen av kyrkoåret, men snart har vi Mikaeli och sedan Tacksägelsedagen. Och de söndagarna är väl festliga så det förslår? I varje fall om vi möter upp. Vilket även gäller denna skenbart glanslösa söndag - att få sitta ner "vid Jesus fötter" är alltid stort!
TEXTER
PSALTARPSALM
Psaltaren 123 - en vallfartspsalm om hur vi får se på Herren, vår Gud, och hoppas på hans nåd
EPISTEL
EVANGELIUM
- och kanske också Sören Kierkegaards "novell" om teol kand Ludvig From: Först Guds rike.
PSALMER OCH SÅNGER PÅ SEXTONDE SÖNDAGEN EFTER PINGST
*Till den himmel som blir allas (SvPs1986 nr 220, jfr Stora Nätpsalmboken nr 518)
*Befall i Herrens händer (SvPs1986 nr 247, jfr Stora Nätpsalmboken nr 590)
*Ett enda mig nödvändigt är (SvPs1986 nr 390:4-8, jfr Stora Nätpsalmboken nr 190:5-10)
*På Gud och ej på eget råd (SvPs1986 nr 555)
*Se på himlens många fåglar (SvPs1986 nr 563)
*Pärlor sköna (SvPs1986 nr 583)
*Om jag ägde allt men inte Jesus (Stora Nätpsalmboken nr 502)
TANKAR OCH IDÉER INFÖR HELGFIRANDET
* Den här söndagen går bra att anknyta till förra söndagen "Enheten i Kristus" och till nästa, som handlar om "Döden och livet" (där Martas och Marias bror Lasarus väcks åter till livet). Det är i Kristus vi finner livets hemlighet men även finner varandra på djupet.
* I kapellet på Vårsta Diakoni i Härnösand finns en fin målning som föreställer systrarna Marta och Maria - och som liksom vill återge två sidor av diakoniuppdraget: vila vid Herrens ord - och kraft till tjänst (i den ordningen).
* Själva temat uttrycks mycket väl i en liten visa från 50-60-talet:
Ett är nödvändigt: att finna en tro
som håller i liv och i död.
Ett är nödvändigt: att denna tro
får brinna av kärlekens glöd.
* En allvarlig samling dagbetraktelser av prästen och bibelläraren Hans Erik Nissen från Danmark (3 uppl. Luthersk Litteratur Mission 2009) har också titeln: Ett är nödvändigt. Den som känns vid så märgstark evangelisk-luthersk förkunnelse (se Lina Björkskogs recension) kan ju passa på att sälja eller åtminstone rekommendera den just denna söndag.
SAMTALSFRÅGOR FÖRE OCH EFTER GUDSTJÄNSTEN
* Vad är det att söka Guds rike och hans rättfärdighet? Och att bry sej om men inte göra sej bekymmer? (Kanske med betoning på att just göra sej bekymmer).
* Vad gör det för skillnad i tillämpningen om läsaren/lyssnaren är en flykting i en gummibåt på Medelhavet eller en välbeställd svensk i en villaförort?
* Jesus erbjuder vila för själen - och ett lagom utmanande arbete. Hur bör proportionerna se ut i "det goda livet"? Jfr arbete/arbetslöshet.
* Vad är det enda nödvändiga och vilka konsekvenser får det för oss?
* Hur uppfattar ni Kierkegaards novell om teol kand Ludvig From: Först Guds rike? Skjuter han prick eller över målet?
"Jag har inte hållit tillbaka något som kunde vara till nytta för er, utan jag har predikat och undervisat, offentligt och i hemmen, och vittnat för både judar och greker om omvändelsen till Gud och tron på vår Herre Jesus. (---) Jag anser inte mitt liv vara värt något för mig själv, bara jag får fullborda mitt lopp och den uppgift jag fått av Herren Jesus: att vittna om Guds nåds evangelium.
Och nu vet jag att ni aldrig mer kommer att se mitt ansikte, alla ni som jag har gått omkring hos och predikat riket för. Därför betygar jag i dag för er att jag inte är skyldig till någons blod, för jag har inte tvekat att förkunna för er hela Guds vilja och plan.
Ge akt på er själva och hela den hjord där den helige Ande har satt er som ledare, till att vara herdar för Guds församling som han har köpt med sitt eget blod. Jag vet att när jag lämnat er ska rovlystna vargar tränga in bland er, och de kommer inte att skona hjorden.
Ja, bland er själva ska män träda fram som förvränger sanningen för att dra över lärjungarna på sin sida. Var därför vakna och kom ihåg att jag i tre års tid, natt och dag, aldrig har slutat förmana var och en av er under tårar.
Och nu överlämnar jag er åt Gud och hans nåderika ord, som har makt att bygga upp er och ge er arvet bland alla som helgats. Silver eller guld eller kläder har jag inte begärt av någon. Ni vet själva att dessa händer har sörjt för mina egna och mina följeslagares behov. I allt har jag visat er att man så ska arbeta och ta hand om de svaga och komma ihåg de ord som Herren Jesus själv har sagt: Det är saligare att ge än att ta."
När Paulus hade sagt detta, böjde han knä och bad tillsammans med dem alla. De brast alla i gråt och omfamnade Paulus och kysste honom. Det som smärtade dem mest var att han sagt att de aldrig skulle se hans ansikte mer. Så följde de honom till skeppet.
BÖNER
* [I samband med tacksägelseringningen]: Herre, lär oss att så betänka vår egen förestående bortgång, att när vi ska skiljas från detta förgängliga livet, vi må vara beredda till en salig hädanfärd.
* När jag skall lämna världen, o, lämna du ej mig,
och låt vid hädanfärden min blick ej släppa dig.
När vånda trycker anden i sista kampens nöd,
kom då och lossa banden, o Jesus, för din död.
Träd i min sista timma själv för mitt öga fram,
ack, låt mig då förnimma din bild på korsets stam.
Dess drag jag då vill gömma i djupet av min själ
och dödens smärta glömma. Den så dör, den dör väl.
LOVPRISNINGAR OCH SLUTÖNSKNINGAR
Så till sist från denna plats (predikstolen):
* Må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga efter Kristi Jesu vilja, så att ni endräktigt med en mun prisar vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. Och må hoppets Gud uppfylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft. Amen. (Rom. 16:5,13 SFB)
* Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss, honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla släktled i evigheternas evighet, amen. (Ef. 3:20 SFB)
* Guds frid, som övergår allt förstånd, bevare era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus. (Efter Fil. 4:7)
* Må vår Herre Jesus Kristus själv och Gud, vår Fader, som har älskat oss och i sin nåd gett oss evig tröst och gott hopp, uppmuntra era hjärtan och styrka er till allt gott i ord och gärning. Amen. (2 Tess. 2:16-17 SFB)
* Må han som är fridens Herre ge er sin frid alltid och på allt sätt. Herren vare med er alla. Amen. (2 Tess. 3:16 SFB)
* Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds nåd i dess många former. [---] Låt Gud förhärligas i allt detta genom Jesus Kristus. Hans är härligheten och makten i evigheters evighet, amen. (1 Petr. 4:9,11, B2000)
* Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt ord har tröstat, lärt, förmanat och varnat oss. Hans helige Ande stadfäste ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare utan dagligen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden - och så blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar