Färgsprakande ämnesrikedom, högstämt allvar och rent obeskrivlig glädje! Det är kyrkoåret för mej som fått del av ett allmänkyrkligt arv, för stort och rikt för att fuskas bort i välment tidsanpassning och kommunalkyrklighet. (Varken pastorer, påvar eller politiker har fullmakt att skapa egna kyrkoläror). Denna sida vill peka på de rika resurser som för vardag och helg bjuds i bibelord, böner, psalmer och predikningar. Kommentera och komplettera! (Reclaim the church! Reformation 2025!).
Första söndagen i advent är första söndagen i kyrkoåret, "kyrkans solvarv". Gott Nytt kyrkoår! I år, advent 2024, inleds även den andra av tre "årgångar", alltså uppsättningar av föreslagna texter i evangelieboken.
Söndagen inleder i västkyrkan den s.k. julfastan (i östkyrkan är den några veckor längre och pågår alltsedan Mårtensmäss!), alltså den tid av samling, återhållsamhet och förberedelser som traditionellt föregick julfirandet. Adventstiden blir kort i år (då första söndagen i advent infaller den 1 december) - drygt tre veckor lång, ungefär som i fjol.
I den liturgiska musiken används redan fr.o.m. denna dag den s.k. julserien, så att ta ut julen lite i förväg den här årstiden är inget nytt (påskfastan har däremot en alldeles särskild musik, tydligt skild från påskens!). Liturgisk färg är just denna söndag vit, men fr.o.m. aftonsången violett för att markera bots- och fastetid, altarljusen sex, altarblommor vita. Symbol: ett kristusmonogram med kungakrona över.
Men helgen är inte i första hand präglad av julbudskapet, snarare av påskbudskapet (jfr SvPs 103:4)! Adventstiden är lite av en kortversion av kyrkoåret, fast "baklänges", från Jesus död via Jesus förkunnelse, Johannes döparen och Maria tillbaka till Jesus födelse. Och låt predikan bli en sammanfattning av den kristna trons kärnpunkter - många kommer inte att gå i kyrkan mer en söndag förmiddag på hela kyrkoåret!
Ordet advent betyder ankomst (av latinets adventus): Han som en gång kom till jorden i ringhet är den som nu kommer till sin kyrka med sin Ande och sitt ord och som en gång ska komma tillbaka i härlighet (jfr föregående och nästkommande söndags budskap). Man talar ibland om Kristi trefaldiga Advent: han kom, han kommer och han ska komma.
Idag kommer Jesus till sin kyrka och församling, och vi hälsar honom med vårt "Hosianna" ("Herre, fräls!"). Välsignad är han som kommer i Herrens namn! Idag firar vi även ett vi får ett nytt kyrkoår, "ett nådens år från Herren."
När vintermörkret kring oss står,
då gryr på nytt vårt kyrkoår,
med nåd och tröst från världens ljus,
från Konungen av Davids hus.
Vid ljuständningen (av första ljuset i adventsljusstaken) kan någon, gärna ett barn, läsa de första verserna ur den s.k. Johannesprologen (Joh. 1:1-5), alternativt Psaltaren 118:24-27a. Eller också läses följande strof:
När första ljuset brinner,
då rider Jesus in.
Han kommer på en åsna:
den kungen, han är min!
Se gärna även den här betraktelsen av Agneta Enander! Och lämna gärna egna tankar och kommentarer i kommentarsfältet längst ner i bloggposten!
TEXTLÄSNINGAR (enl. 2003 års evangeliebok, 2 årg.).
PSALTARPSALM
Psaltaren 24 - jfr G. Wennerbergs tonsättning "Gören portarna höga"
* Passa på att aktualisera Pilatus-texten! Den är fin som omväxling till den "vanliga" predikotexten, och visar ju också på vilken situation Jesus faktiskt hamnade i där i Jerusalem. Hela världens domare ställs inför en liten grym och feg romersk domare. (Det förskräckande domssöndagsevangeliet från i söndags följs ju faktiskt av att Jesus säger: "Ni vet att det om två dagar är påsk; då ska Människosonen bli förrådd och utlämnad till att korsfästas.").
* Gustaf Fröding-dikten "Vad är sanning?" kan också utmana till ett levande samtal om modernitet och postmodernitet - och om själva sanningsfrågan. Jesus hade dock redan svarat på frågan: "JAG ÄR vägen, sanningen och livet." En annan passande dikt att läsa första söndagen i advent kan vara Harriet Löwenhielms adventsdikt, om man inte rent av ska läsa den likbegynnande, längre dikten Munkåret?
* Flera samfund har en särskild insamlingsperiod för missionen under advents- och jultiden. En missionär eller ett missionsombud kan gärna få hålla "kollekttal" den här dagen!
*Man kan göra något lite extra roligt av att dagen faktiskt är kyrkans nyårsdag (vilket särskilt markeras i psalmen När vintermörkret kring oss står). Aktualisera gärna HELA kyrkoåret och trosläran i predikan, kanske med hjälp av psalmen Gå Sion, eftersom folk nästan bara går i kyrkan vid advent och jul, om man alls går. (Se Kalins kyrkoårsintroduktion). "Gott nytt kyrkoår!" är f.ö. ingen dum hälsning alls.
*Hur tar församlingen vara på de "extra kyrkobesök" som ofta sker denna söndag? Hur skapar man en välkomnande atmosfär och motiverar människor att följa kyrkoåret från start till mål? Extra personliga pålysningar så att de som leder eller deltar i en grupp (kör, bibelstudiegrupp o.s.v.) också är med och bjuder in till den?
*Låt någon grupp göra en enkel "adventskalender" över Jesu liv med A4-bilder som först vänds med baksidan mot församlingen. När illustratören vänder på sin bild säger han/hon med en mening vad den föreställer och avslutar "Det är honom vi väntar på".
*Låt någon grupp förbereda "kyrkans nyårsönskningar" att framföra i samband med kyrkans förbön eller strax före välsignelsen. Kanske också förslag på frivilliga och genomtänkta nyårslöften kring kyrkogång, givande, bön och bibelläsning?
*Tillverka - och kanske sälj? - ett "kyrkoårshalsband" med pärlor i olika färger, där varje färg symboliserar en helgdag i kyrkoåret (anknyt gärna till de liturgiska färgerna!).
SAMTALSFRÅGOR FÖRE OCH EFTER GUDSTJÄNSTEN
*Hur tar man emot Jesus konkret i sitt liv? För första gången eller på nytt?
*Vad innebär söndagens tema "Ett nådens år" i den vardag som väntar?
*Är det någon skillnad på hur vi firar Jesus´ intåg i Jerusalem nu jämfört med vid Palmsöndagen (då samma text läses)?
*Varför undviker så många att gå i kyrkan på Domssöndagen men inte första söndagen i advent och till jul? Det är ju samme Jesus som kommer på en åsna som en gång kommer "i makt och härlighet". (Jfr även temat för nästkommande söndag).
* Varför teg Jesus när Pilatus ställde sin sista fråga? Var den inte uppriktigt ställd, bara en axelryckning? Hur ska vi se på Pilatus´ roll? Är han relativt sympatisk genom sin dialog med Jesus och sin vilja att "två sina händer". Eller har Jesper Svartvik rätt när han hävdar att den erkände tyrannen Pontius Pilatus ofta med stor orätt tecknats i ljusare färger än de judiska översteprästerna och judarna över huvud taget, just som Pilatus´ avsikt var: att skylla sitt beslut och hela korsfästelsehistorien enbart på judarna?
* Läs väckelseprästen Lars Linderots 200 år gamla adventspredikan - skulle man kunna predika på ett någotsånär liknande sätt (med modernt språk förstås) i en välfylld, tindrande kyrka i år? Varför/varför inte?
HÖGTIDSBÖNER
* Kom, Herre Jesus, i din kyrka, och uppväck med din kraft våra hjärtan, så att vi med glädje hälsar dej som vår konung och genom ditt beskydd blir frälsta från all synd och fara. Du som lever och regerar med Gud Fader och den helige Ande, i en gudom, från evighet till evighet. Amen.
* Herre vår Gud, himmelske Fader, till dej kommer vi med tacksägelse, lov och pris, för att du skänkt oss din Son, sanningens Konung, att göra oss fria från syndens och dödens makt. Vi ber dej: Upplys, regera och ledsaga oss genom din helige Ande, så att vi stadigt håller oss till Kristus allena. Ge oss nåd att inte, som världen, ta anstöt av hans utvärtes ringhet och förakta hans ord, utan genom fast förtröstan till honom bli saliga i evighet. Amen.
* Herre Jesus Kristus: Vi tackar dej att du under detta nya kyrkoår alltjämt kommer till din församling, i ditt ord och i dina sakrament, för att predika glädjens budskap för de fattiga, för att läka de i hjärtat förkrossade, för att förkunna frihet för de fångna och syn för de blinda. Ge oss genom din helige Ande nåd att med villiga hjärtan ta emot dej och med glädje hylla dej som vår Konung. Styrk oss att frimodigt bekänna dej och stadigt förbida din återkomst i härlighet, så att vi med alla dina trogna får gå in i din eviga glädje. Amen.
* I samband med ev. tacksägelseringning: Herre, lär oss att så betänka vår egen förestående bortgång, att vi, när vi ska skiljas från detta förgängliga livet, må vara beredda till en salig hädanfärd.
När jag skall lämna världen, o, lämna du ej mig, och låt vid hädanfärden min blick ej släppa dig. När våndan trycker anden i sista kampens nöd, kom då och lossa banden, o Jesus, för din död. Träd i min sista timma själv för mitt öga fram, ack, låt mig då förnimma din bild på korsets stam. Dess drag jag då vill gömma i djupet av min själ och dödens smärta glömma. Den så dör, den dör väl.
APOSTOLISKA LOVPRISNINGAR OCH SLUTÖNSKNINGAR
* Må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga efter Kristi Jesu vilja, så att ni endräktigt med en mun prisar vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. Och må hoppets Gud uppfylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft. Amen. (Rom. 16:5,13 SFB)
* Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss, honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla släktled i evigheternas evighet, amen. (Ef. 3:20 SFB)
* Må vår Herre Jesus Kristus själv och Gud, vår Fader, som har älskat oss och i sin nåd gett oss evig tröst och gott hopp, uppmuntra era hjärtan och styrka er till allt gott i ord och gärning. Amen. (2 Tess. 2:16-17 SFB)
* Må han som är fridens Herre ge er sin frid alltid och på allt sätt. Herren vare med er alla. Amen. (2 Tess. 3:16 SFB)
* Må Herren rädda oss från allt ont och hjälpa oss in i sitt himmelska rike. Hans är härligheten i evigheters evighet, amen. (Efter 2 Tim. 4:18 B2000)
* Han som förmår bevara er från fall och ställa er inför sin härlighet, fläckfria och jublande - den ende Guden, vår Frälsare, genom Jesus Kristus, vår Herre - honom tillhör ära och majestät, välde och makt före all tid, nu och i all evighet. Amen. (Jud. v. 24-25, SFB)
* Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt ord har tröstat, lärt, förmanat och varnat oss. Hans helige Ande stadfäste ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare utan dagligen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden - och så blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen. POSTLUDIUM
En hoppusslad gudstjänst på Första söndagen i advent (2 årg) finns här!
Av någon anledning brukar det i moderna handböcker betonas att vi inte längre, som våra mindre upplysta förfäder, firar Domssöndagen med fruktan och bävan, utan som en festdag för Kristus konungen (ungefär som första söndagen i Advent alltså). Det är väl bara Kristus själv som pajar partyt med sina fruktansvärda och i evangelieboken kvarstående ord om "den eviga elden, som är tillredd åt djävulen [ops!] och hans änglar" och "Gå bort ifrån mej, ni förbannade!" - vilket gör att folk, som ju inser vad det trots allt är fråga om, visligen stannar hemma och spar sitt eventuella årliga kyrkbesök till nästkommande söndag eller kanske någon julnattsmässa.
Nå, visst finns det plats för glädje också - för dem som känner Kristus konungen och som "lyfter sina huvuden" när de hör att han närmar sej. "Kom, ni min Faders välsignade!" Men nog är det även för dem en "fröjd med bävan", för, som profeten frågar sej, "vem uthärdar hans tillkommelses dag?" Vi får sjunga som Lasse Lucidor: "Domen fruktar jag väl stort, / eftersom jag illa gjort. / Men den trösten jag ej glömmer, / att min broder Jesus dömer."
Dock bör vi samtidigt helt konkret ta Domarens ord till en biktspegel och rannsaka oss inför hur vi handlar gentemot "Jesu minsta bröder." Inte för att pricka av punkter på en meritlista utan för vår nästas skull - och för att mer och mer se vårt beroende av vår store bror, både i rättfärdiggörelsen och helgelsen.
Man kan sjunga Litanian denna dag ("för den eviga döden / fräls oss, milde Herre Gud!") och, liksom föregående söndag, använda fastetidens botslila färg. Och knyta samman kyrkoårets slut med dess början, adventsfastan.
TEXTER
PSALTARPSALM
Psaltaren 102:26-29 - om att jord och himmel ska slitas ut men Gud bestå
GAMMALTESTAMENTLIG LÄSNING
Jesaja 65:17-19 - om att Gud ska skapa en ny himmel och en ny jord
EPISTEL
Andra Petrusbrevet 3:8-13 - om att tusen år är som en dag för Herren och en dag som tusen år
EVANGELIUM
Matteusevangeliet 25:31-46 - om hur Människosonen skiljer fåren från getterna, läs dock även Matt. 26:1!!!
TANKAR OCH IDÈER INFÖR HELGFIRANDET * Betona Domssöndagens centrala betydelse i kristen teologi (egentligen en kristen högtid av samma dignitet som juldagen-påskdagen-pingstdagen). Framhäv både doms- och befrielsemotivet, inte det ena på bekostnad av det andra.
* Läs till allmän begrundan Olle Holmbergs tänkvärda aforism Världsförsoningen: " 'Försoning, försonlighet, inte vrede, inte vedergällning. Och inte döma, framför allt inte döma.' Sa tjuven till domaren."
* Begrunda gärna även Geijers reflexion! Liksom kyrkoherde Thomas Grunnesjös: "Evighetsfrågan är människans viktigaste framtidsfråga. Med Gud eller utan Gud. Att bli det Gud har tänkt eller att missa målet."
* Observera att bibelns kapitelindelning kommer från 1200-talet (Stephan Langton). Prova att i rak följd även läsa versen efter den föreslagna evangelietexten, alltså Matteus 26:1. (Tack för det djupt uppbyggliga förslaget, Karin Långström!).
* Björn Lindgrens dikt "Hygglighet" (tonsatt av Olle Widestrand i Fred, frid, frihet) har också sin plats idag:
Ifall det blir en domedag som helst vi inte vill, så har vi många vackra drag som Gud bör ta hänsyn till. Vi stöder hyfs och lag, förstås, vi avskyr bråk och kiv, vi jobbar och gör rätt för oss, vi lever ett hyggligt liv. Ja, allt det där är gott och väl, men kravet är så stort, att ingen nånsin frälst sin själ med gott som han själv har gjort. Nej, i domens ljus blir hygglighet ett skydd av spindeltråd, och den som riktigt fattat det kan bara be Gud om nåd.
* Varför inte även läsa Bengt Lidners (han med "knäppen", ni vet) storslagna dikt Yttersta domen?
* Man kan också prova "Dies irae" som växelsång kör/församling (SvPs 634) - om det finns någon kyrkokör som inte redan är helt uppslukad av första advent-sångerna...
SAMTALSFRÅGOR FÖRE OCH EFTER GUDSTJÄNSTEN * Hur tänker vi kring Domens dag - och kring Domssöndagsfirandet? Vad tänker de evangeliskt-lutherskt konfessionella (?) kyrkomötespartierna Moderaterna, Centern och Socialdemokraterna om Jesus som världens Frälsare - och Domare? Vad lär islam för jämförelses skull?
* Hur lär vi oss känna igen och hjälpa "dessa mina minsta bröder"? Kan vi själva vara/hamna i deras situation (är det bra eller dumt att ställa sej just den frågan?)?
* Diskutera "rättfärdiggörelsen genom gärningar" utifrån dagens evangelium och Jakobs brev. I vilket samband står denna med "rättfärdiggörelsen genom tron"? Två nyckelord ur Nya testamentet är "allt som inte sker av tro är synd" och "tron utan gärningar är död".
* Hur hålla Domssöndagens budskap aktuellt och levande under övriga kyrkoåret och vid de tillfällen då något fler människor faktiskt kommer till kyrkan? BÖNER * O Herre Gud, regera så våra hjärtan och tankar med din helige Ande, att vi alltid tänker på alltings slut och på din rättvisa dom, så att vi uppväcks till att leva med dej här i tiden för att sedan få vara hos dej i evigheten. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.
* O Herre Jesus Kristus, du domare över alla, både levande och döda, du som ska komma på himmelens skyar med makt och härlighet för att var och en ska få igen sitt jordelivs gärningar, allt eftersom han handlat, vare sej han har gjort gott eller ont. Vi ber dej av allt hjärta: uppväck oss genom din helige Ande till att inte vara sorglösa utan alltid ha din tillkommelse i åtanke, så att vi vakar och beder, antingen vi äter eller dricker, stiger upp eller går till vila; och så att vi blir avskräckta ifrån synden, omvänder oss och lever i din efterföljd - och omsider ärver saligheten och det eviga livet. Du som lever och regerar med Fadern och den helige Ande, välsignad i evighet. Amen.
* O Herre Jesus Kristus, inför vars tron jordens folk skall stå församlade, i väntan på ditt domsord. Vi ber dej av allt hjärta: Hjälp oss att alla vårt jordelivs dagar ärligt böja oss för samvetets dom och i tro ta emot din oförskyllda nåd, och låt denna nåd omskapa oss till hjärta och levnadssätt, så att en gång på räkenskapens dag barmhärtigheten må berömma sej emot domen. Låt oss bida domens dag i ödmjuk och fast förtröstan, att den oförskyllda nåden även då skall vara ny, och att den som tror på dej inte ska förgås utan ha evigt liv. Du som lever och regerar med Fadern och den helige Ande, välsignad vare du i evighet. Amen.
* I samband med ev. tacksägelseringning: Herre, lär oss att så betänka vår egen förestående bortgång, att när vi ska skiljas från detta förgängliga livet, vi må vara beredda till en salig hädanfärd.
När jag skall lämna världen, o, lämna du ej mig, och låt vid hädanfärden min blick ej släppa dig. När våndan trycker anden i sista kampens nöd, kom då och lossa banden, o Jesus, för din död. Träd i min sista timma själv för mitt öga fram, ack, låt mig då förnimma din bild på korsets stam. Dess drag jag då vill gömma i djupet av min själ och dödens smärta glömma. Den så dör, den dör väl.
LOVPRISNINGAR OCH SLUTÖNSKNINGAR
Så till sist från denna plats (predikstolen): * O vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Hur outgrundliga är inte hans domar och hur outrannsakliga hans vägar. Vem har lärt känna Herrens sinne eller vem har varit hans rådgivare? Eller vem har först givit honom något som han måste betala igen? Av honom, genom honom och till honom är allting. Honom tillhör äran i evigheter, amen. (Rom. 11:33-36, SFB)
* Må Herren låta er växa till och överflöda i kärleken till varandra och till alla människor, så att han styrker era hjärtan och gör er oförvitliga och heliga inför vår Gud och Fader, när vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga. Amen. (1 Tess. 3:12 SFB)
* Må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må er ande, själ och kropp bevaras hela, så att ni är utan fläck vid vår Herre Jesu Kristi ankomst. Trofast är han som har kallat er, han skall också utföra sitt verk. Amen. (1 Tess. 5:23-24 SFB)
* Må vår Herre Jesus Kristus själv och Gud, vår Fader, som har älskat oss och i sin nåd gett oss evig tröst och gott hopp, uppmuntra era hjärtan och styrka er till allt gott i ord och gärning. Amen. (2 Tess. 2:16-17 SFB)
* Jag uppmanar er inför Gud, som ger liv åt allt, och inför Kristus Jesus, som under Pontius Pilatus vittnade med den rätta bekännelsen: håll ert uppdrag obefläckat och klanderfritt till vår herre Jesu Kristi ankomst, som den salige och ende härskaren skall låta oss uppleva när tiden är inne, han som är alla konungars konung och alla herrars herre, som ensam är odödlig, som bor i ett ljus som ingen kan nalkas, han som ingen människa har sett eller kan se. Hans är äran och den eviga makten. Amen. (1 Tim. 6:13-16 B2000).
* All nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, han skall upprätta, stödja, styrka och befästa er, sedan ni en kort tid har lidit. Hans är makten i evighet, amen. (1 Petr. 5:10, SFB)
* Må Gud hålla oss vakande, så att vi inte dras med i de laglösas villfarelse och förlorar vårt fäste, utan i stället växer till i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Hans är äran nu och till evighetens dag, amen. (Efter 2 Petr. 3:17-18, SFB).
* Han som förmår bevara er från fall och ställa er inför sin härlighet, fläckfria och jublande - den ende Guden, vår Frälsare, genom Jesus Kristus, vår Herre - honom tillhör ära och majestät, välde och makt före all tid, nu och i all evighet. Amen. (Jud. v. 24-25, SFB)
* Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt ord har tröstat, lärt, förmanat och varnat oss. Hans helige Ande stadfäste ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare utan dagligen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden - och så blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen. POSTLUDIUM
Hoppusslad gudstjänst på Domssöndagen (1 årg) finns här!
INLEDNING Söndagen före Domssöndagen - egentligen ett passande namn på alla söndagar. "Söndagar före domedagen" - än varar nådens tid. Varje söndag är ett evangelium i sej. Varje söndag är både en (ny-)skapelsedag - den första dagen och den åttonde dagen! - en påskdag, en pingstdag och en domedag. (Enligt en fornkyrklig tradition tänktes Kristi återkomst ske en söndag, fastän okänt vilken!).
Den som inte inser livets och evighetens allvar den här söndagen, inser den väl aldrig. Om själva Domssöndagen i välment eller "kundanpassat" nit gjorts till något mindre allvarligt och mer glatt än tidigare - trots den på många sätt förfärande evangelietexten - kan vi knappast krångla oss undan evighetens allvar den här söndagen? Visst SKULLE Kristi återkomst vara en glädjens dag - men BLIR den det? "Ska Människosonen när han kommer finna tro på jorden?" frågar Jesus själv.
TANKAR OCH IDÈER INFÖR HELGFIRANDET * Anknyt till förförra helgen då ljus tändes på kyrkogårdarna och till den nästnästa. Också denna helg vore naturlig att fira som en ljushelg med "lamporna brinnande." Kyrkoårets båda ändar berör varandra - "Herren kommer" är liksom det stående temat i en månads tid nu. * Låt dagen och temat få vara just så allvarligt som det faktiskt är. (Och våga nämna det även i församlingsbladet, som sannolikt når betydligt fler än dagens predikan gör - eller vid någon av de söndagar eller andra tillfällen då folk faktiskt går i kyrkan). * Betona som Lars Collmar att det inte handlar om några vimsiga flickor i största allmänhet. Utan att de "fåvitska jungfrurna" kan vara du och jag, eller för den delen mäktiga potentater i kyrkan, som styrt och ställt på alla de vis men glömt att vårda sitt eget andliga liv (eller aldrig haft något). * Låt gärna riktiga oljelampor förevisas eller tillverkas i söndagsskolan! Inte särskilt svårt faktiskt - en lerklump som görs om till en oljeskål med ett mindre hål för veken att sticka fram i. Ännu mindre svårt är det att åtminstone illustrera dagens tema med äkta olivolja! Och att be om Guds Ande.
SAMTALSFRÅGOR FÖRE OCH EFTER GUDSTJÄNSTEN * Vad menar Jesus med att ALLA blev sömniga och somnade? På vilka sätt sover vi som kom till kyrkan idag? * Varför är de visa tärnorna så avvisande när de övriga vill låna olja? (Vad står oljan för?). Jfr Helle Kleins radikala nytolkning av liknelsen - är den rimlig utifrån vad Jesus faktiskt säger? (Begrunda även B Andreas Holmbergs - nu biskop! - träffande kommentar till hennes predikan!). Är ens Martin Luthers beskrivning av de visa tärnorna rimlig? (Den är faktiskt inte så sympatisk den heller). * Kan det bli för sent att bli frälst? Hur kommer en väckelse i så fall till stånd i tid? (Alla ska ju väckas när Jesus kommer, men inte alla till glädje, som det verkar). * Jämför den förkortade psalmversionen Det dukas i himlarnas rike ett bord (SvPs1986 nr 321) med hela J A Eklunds översättning iStora Nätpsalmboken nr 913. Vad har gått förlorat genom förkortningen? * Diskutera den gamla väckelsesången Innanför eller utanför. Skrivs det några moderna sånger på samma tema idag? Är det bara bra om det inte gör det? Eller är det ett tecken på andlig sömn? * Vilket är "evangeliet i evangeliet" denna dag? Hur kan vi gå vidare med hopp och tro, med "tända lampor"? Vilken betydelse kan nattvardsfirandet få denna dag?
BÖNER * O Herre Gud, ge oss nåd att alltid vaka och be, så att vi inte somnar in i synden utan får gå in i den eviga härligheten. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre. Amen * O Herre Jesus Kristus, du som är vår Frälsare och även ska bli vår Domare på den dag som ingen människa på jorden känner. Vi ber dej: Hjälp oss så att vi inte snärjs av jordelivets omsorger och lockelser, utan vakar, beder och strider, i trohet mot den kallelse du anförtrott oss, så att vi med glädje kan höra din röst och uppstå för att möta dej. Hjälp oss att sätta hela vår tillit till ditt löfte, att ingenting då ska kunna skilja oss från den kärlek som Gud bevisat oss i och genom dej. Kom, Herre Jesus! Amen. * I samband med ev. tacksägelseringning: Herre, lär oss att så betänka vår egen förestående bortgång, att när vi ska skiljas från detta förgängliga livet, vi må vara beredda till en salig hädanfärd.
När jag skall lämna världen, o, lämna du ej mig, och låt vid hädanfärden min blick ej släppa dig. När våndan trycker anden i sista kampens nöd, kom då och lossa banden, o Jesus, för din död. Träd i min sista timma själv för mitt öga fram, ack, låt mig då förnimma din bild på korsets stam. Dess drag jag då vill gömma i djupet av min själ och dödens smärta glömma. Den så dör, den dör väl.
LOVPRISNINGAR OCH SLUTÖNSKNINGAR Så till sist från denna plats (predikstolen):
* Må Herren låta er växa till och överflöda i kärleken till varandra och till alla människor, så att han styrker era hjärtan och gör er oförvitliga och heliga inför vår Gud och Fader, när vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga. Amen. (1 Tess. 3:12 SFB)
* Må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må er ande, själ och kropp bevaras hela, så att ni är utan fläck vid vår Herre Jesu Kristi ankomst. Trofast är han som har kallat er, han skall också utföra sitt verk. Amen. (1 Tess. 5:23-24 SFB)
* Jag uppmanar er inför Gud, som ger liv åt allt, och inför Kristus Jesus, som under Pontius Pilatus vittnade med den rätta bekännelsen: håll ert uppdrag obefläckat och klanderfritt till vår herre Jesu Kristi ankomst, som den salige och ende härskaren skall låta oss uppleva när tiden är inne, han som är alla konungars konung och alla herrars herre, som ensam är odödlig, som bor i ett ljus som ingen kan nalkas, han som ingen människa har sett eller kan se. Hans är äran och den eviga makten. Amen. (1 Tim. 6:13-16 B2000).
* Må Gud hålla oss vakande, så att vi inte dras med i de laglösas villfarelse och förlorar vårt fäste, utan i stället växer till i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Hans är äran nu och till evighetens dag, amen. (Efter 2 Petr. 3:17-18, SFB).
* Han som förmår bevara er från fall och ställa er inför sin härlighet, fläckfria och jublande - den ende Guden, vår Frälsare, genom Jesus Kristus, vår Herre - honom tillhör ära och majestät, välde och makt före all tid, nu och i all evighet. Amen. (Jud. v. 24-25, SFB)
* Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt ord har tröstat, lärt, förmanat och varnat oss. Hans helige Ande stadfäste ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare utan dagligen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden - och så blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.
POSTLUDIUM
Hopklippt gudstjänst på Söndagen före Domssöndagen (1 årg) finns här!
INLEDNING Det här är en ganska sällsynt söndag. Ännu sällsyntare är visserligen Tjugofemte söndagen efter Trefaldighet (Tjugosjätte efter Pingst), som firades 2008 och dessförinnan 1938(!). Men den har samma texter som denna söndag, Tjugofjärde efter Trefaldighet (Tjugofemte söndagen efter Pingst), eftersom dessa två söndagar aldrig infaller samtidigt (den här söndagen ersätts nämligen av Söndagen efter Alla Helgons Dag när den nyssnämnda extremt sällsynta söndagen infaller).
Detta om detta. Söndagen ansluter sej - när den nu än infaller - väl till novembertemat om tidens slut och vårt eviga hopp. Den liturgiska färgen är grön, altarljusen två och blommor i blandade färger. Liturgisk musik enligt allmänna serien. TEXTER
PSALTARPSALM
Psaltaren 39:5-8 - bön om insikt om livets förgänglighet
Läs en predikan av Bengt Pleijel ur Himmelskt Söndagsgodis! Med mera godis! Och en predikan av Daniel Ringdahl i Dagen. Och en predikan av Martin Luther ur Huspostillan (visserligen behandlar den de 14 verserna efter dagens evangelium, men hela Matteus 24 är nyttig läsning idag).
Och Olle Nystedts "När dagen börjar" från 1942, för kyrkoårets tre sista veckor!
PSALMER OCH SÅNGER PÅ TJUGOFEMTE SÖNDAGEN EFTER PINGST
TANKAR OCH IDÈER INFÖR HELGFIRANDET * I år infaller Tjugofjärde söndagen efter Trefaldighet på Fars dag. Anknyt gärna till det (som i Bengt Pleijels extra söndagsgodis i länken ovan!)
* Idag infaller också Martin Luthers födelsedag! Sjung gärna någon Luther-psalm idag, t ex SvPs 400 (om det är mässa) och/eller SvPs 51 till avslutning.
* Denna dag är ett gyllene tillfälle att grundligt och utan skygglappar analysera klimathot, atomhot, framtidsfrågor ö.h.t. Även om vi slutar att likt Jesus tala om Jesu återkomst och den yttersta domen, är katastrofscenariorna legio och rädslorna stora. Ingen av oss kommer undan de stora framtidsfrågorna.
* Men givetvis måste Jesusorden om den yttersta tiden stå i fokus. Jfr också begravningsritualets ord "Jesus Kristus, vår Frälsare, ska uppväcka dej på den yttersta dagen" och "I dödens stund, på den yttersta dagen". Inklusive den sjungna begravningsbönens "När evighetens påsk lyser över jordens gravar"!
* Jämför Amos- och Johannes-texterna! Två viktiga perspektiv inför den yttersta tiden. Den som är beredd att möta sin Gud ska t.o.m. få bli lik honom!
* Be med den norska psalmens ord:
Vi hälsar din ankomst när dagen är inne. För yttersta tiden dock bävar vårt sinne. Förkorta de dagarna, Herre, vi ber dej, så tron finns på jorden den dag då vi ser dej. Och hjälp oss att fatta den dag vi förfäras, när krafterna sviker och själar förhärdas, att det du vill ge oss den dag då du kommer är ljuset och livet - din eviga sommar! SAMTALSFRÅGOR FÖRE OCH EFTER GUDSTJÄNSTEN * Smiter folk undan kyrkogången mellan Allhelgona och Första advent? Vet alla om att man riskerar obehagliga domedagsperspektiv om man går i kyrkan den här tiden? Varför sjunger inga kyrkokörer nu?
* Hur kan vi vara konstruktiva inför den yttersta tiden? (Eller i den, om vi redan har kommit dit). Både inom vanligt miljö/fredsarbete och inom mission/evangelisation.
* Är "domedagspsalmer" något man borde sjunga då och då eller i varje fall så här års? Väljer vi för ofta, nästan programmatiskt, bort de allvarligaste?
* Är pastor primarius Olle Nystedts betraktelser för kyrkoårets sista veckorfrån Andra världskrigets ödesår (1942) på något sätt inaktuella i vår tid? Varför hör man annars så sällan denna slags förkunnelse i våra kyrkor? Eller har jag fel? (OBS denne ryktbare antinazist ansågs på sin tid ingalunda konservativ - han var t ex den ende prästman som röstade för den s k kvinnopröstreformen redan vid 1957 års kyrkomöte!).
* Vad sägs om följande påståenden? Diskutera!
Människan är ett djur, som skapar Gud till sin egen avbild allt eftersom hon utvecklas, sade Darwin. Man slutade dyrka Gud och började dyrka människan och utvecklades till ett djur.
Religion är ursprårad sexualitet, sade Freud. Därför avskaffade man religionen och fick urspårad sexualitet i stället.
Religion är opium för folket, sade Marx. Därför avskaffade man religionen och fick opium i stället.
Bibeln är full av fabler och människopåfund, sade Bultmann. Därför lämnade man Bibeln och fick fabler och människopåfund i stället.
Onda andar är gammal vidskepelse, ropade de falska profeterna i korus. Därför slutade man tro på onda andar och råkade därmed försvarslös i deras våld.
(Ur Hillerdal/Sandahl, På lärjungasätt, Verbum Stockholm 1997).
BÖNER * I samband med tacksägelseringningen: Herre, lär oss att så betänka vår egen förestående bortgång, att när vi ska skiljas från detta förgängliga livet, vi må vara beredda till en salig hädanfärd.
När jag skall lämna världen, o, lämna du ej mig, och låt vid hädanfärden min blick ej släppa dig. När våndan trycker anden i sista kampens nöd, kom då och lossa banden, o Jesus, för din död. Träd i min sista timma själv för mitt öga fram, ack, låt mig då förnimma din bild på korsets stam. Dess drag jag då vill gömma i djupet av min själ och dödens smärta glömma. Den så dör, den dör väl. LOVPRISNINGAR OCH SLUTÖNSKNINGAR Så till sist från denna plats (predikstolen):
* Må Herren låta er växa till och överflöda i kärleken till varandra och till alla människor, så att han styrker era hjärtan och gör er oförvitliga och heliga inför vår Gud och Fader, när vår Herre Jesus kommer med alla sina heliga. Amen. (1 Tess. 3:12 SFB)
* Må fridens Gud själv helga er helt och fullt, och må er ande, själ och kropp bevaras hela, så att ni är utan fläck vid vår Herre Jesu Kristi ankomst. Trofast är han som har kallat er, han skall också utföra sitt verk. Amen. (1 Tess. 5:23-24 SFB)
* Jag uppmanar er inför Gud, som ger liv åt allt, och inför Kristus Jesus, som under Pontius Pilatus vittnade med den rätta bekännelsen: håll ert uppdrag obefläckat och klanderfritt till vår herre Jesu Kristi ankomst, som den salige och ende härskaren skall låta oss uppleva när tiden är inne, han som är alla konungars konung och alla herrars herre, som ensam är odödlig, som bor i ett ljus som ingen kan nalkas, han som ingen människa har sett eller kan se. Hans är äran och den eviga makten. Amen. (1 Tim. 6:13-16 B2000).
* Må Herren rädda oss från allt ont och hjälpa oss in i sitt himmelska rike. Hans är härligheten i evigheters evighet, amen. (Efter 2 Tim. 4:18 B2000)
* All nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, han skall upprätta, stödja, styrka och befästa er, sedan ni en kort tid har lidit. Hans är makten i evighet, amen. (1 Petr. 5:10, SFB)
* Må Gud hålla oss vakande, så att vi inte dras med i de laglösas villfarelse och förlorar vårt fäste, utan i stället växer till i nåd och kunskap om vår Herre och Frälsare Jesus Kristus. Hans är äran nu och till evighetens dag, amen. (Efter 2 Petr. 3:17-18, SFB).
* Han som förmår bevara er från fall och ställa er inför sin härlighet, fläckfria och jublande - den ende Guden, vår Frälsare, genom Jesus Kristus, vår Herre - honom tillhör ära och majestät, välde och makt före all tid, nu och i all evighet. Amen. (Jud. v. 24-25, SFB)
* Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt ord har tröstat, lärt, förmanat och varnat oss. Hans helige Ande stadfäste ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare utan dagligen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden - och så blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.
INLEDNING Höstens verkliga "storhelg", åtminstone mätt i antalet kyrkobesök. Kanske borde man, som någon föreslog, vända på helgdagarna, så att "Alla själars dag" (som nu ligger på söndagen) läggs lördagen, då alla ändå tänker på de döda en masse ("alla själar"), och så att man firar "Alla helgons dag" på söndagen, då man har firat minnet av alla sina döda och kan ta till sej en del berättelser och reflektioner kring helgonen specifikt.
I varje fall är det viktigt att också i praktiken skilja mellan "alla helgon" och "alla själar" - där har Svenska kyrkan ofta svårt just nu. Måtte alla själar bli helgon - men det har vi tyvärr inget löfte om.
Alla helgons dag och Alla själars dag inleder november månads allvarliga, avslutande kyrkoårsdel, där både döden och evigheten kommer i fokus, men också, ja, just därigenom, både vår Gud och vår nästa. Den liturgiska färgen är violett eller blå och de s.k. altarljusen två. Liturgisk musik enligt allmänna serien. TEXTER PÅ ALLA SJÄLARS DAG PSALTARPSALM Psalt. 116:1-9 - om att älska Herren som hört bön
EPISTEL Johannes Uppenbarelse 22:1-5 - om dem som dött i tron utan att ha fått det de blivit lovade. Men läs gärna hela kapitlet, ja, börja redan i 21:22 så får vi hela evighetsperspektivet...
EVANGELIUM Lukasevangeliet 12:4-7 - om att frukta den som kan kasta kropp och själ i helvetet
* Slå tydligt fast både att alla döda inte är helgon, och att alla helgon inte är döda. Evangelisera! Försök visa frälsningens väg, så att den som är i kyrkan för enda eller sista gången får någorlunda klara besked om vad det handlar om. (Ledtråd: Jesus).
* Använd många levande ljus och låt gudstjänsten präglas av sång, bön och/eller meditativ instrumentalmusik. Om den som på så många håll är eller ersatts av en minnesgudstjänst kan kyrkokörens val av sånger bli av utomordentligt stor betydelse.
* Det är t.o.m. möjligt att låta ljusen under livet och kyrkoåret bli stommen till en hel, familjevänlig predikan. Dopljus, lucialjus, julljus, påskljus, gravljus m.m.
* Idag för 150 år sedan (den 3 november 1874) grundades Svenska Kyrkans Mission. Måste firas - och restaureras!
SAMTALSFRÅGOR FÖRE OCH EFTER GUDSTJÄNSTEN
* Lurar våra kyrkor människor i vår tid? Ger vi intryck av att alla blir saliga när de dör, oavsett förhållningssätt till Jesus? Det som är vår bön och förhoppning kan bli livsfarligt som förkunnelse. (Jfr citatet "Det finns ingen död som ej bytes i glädje" på framsidan av Verbums begravningsmagasin 2009, tryckt i tiotusentals exemplar. Eller dpr (numera biskop) Johan Dahlmans livliga försäkran att alla blir saliga efter döden - vid ärkebiskopshearingen i Gottsunda den 1 oktober 2013).
BÖNER * Evige Gud, du som lät din Son dö och uppstå för att han skulle vara herre över både levande och döda, ge oss nåd att i tro ta emot honom som vår Frälsare, så att vi med honom får gå in i livets land. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre.
* I samband med tacksägelseringningen: Herre, lär oss att så betänka vår egen förestående bortgång, att när vi ska skiljas från detta förgängliga livet, vi må vara beredda till en salig hädanfärd.
När jag skall lämna världen, o, lämna du ej mig, och låt vid hädanfärden min blick ej släppa dig. När våndan trycker anden i sista kampens nöd, kom då och lossa banden, o Jesus, för din död. Träd i min sista timma själv för mitt öga fram, ack, låt mig då förnimma din bild på korsets stam. Dess drag jag då vill gömma i djupet av min själ och dödens smärta glömma. Den så dör, den dör väl.
LOVPRISNINGAR OCH SLUTÖNSKNINGAR
Så till sist från denna plats (predikstolen):
* Må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga efter Kristi Jesu vilja, så att ni endräktigt med en mun prisar vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. Och må hoppets Gud uppfylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft. Amen. (Rom. 16:5,13 SFB)
* Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss, honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla släktled i evigheternas evighet, amen. (Ef. 3:20 SFB)
* Må vår Herre Jesus Kristus själv och Gud, vår Fader, som har älskat oss och i sin nåd gett oss evig tröst och gott hopp, uppmuntra era hjärtan och styrka er till allt gott i ord och gärning. Amen. (2 Tess. 2:16-17 SFB)
* All nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, han skall upprätta, stödja, styrka och befästa er, sedan ni en kort tid har lidit. Hans är makten i evighet, amen. (1 Petr. 5:10, SFB)
* Han som förmår bevara er från fall och ställa er inför sin härlighet, fläckfria och jublande - den ende Guden, vår Frälsare, genom Jesus Kristus, vår Herre - honom tillhör ära och majestät, välde och makt före all tid, nu och i all evighet. Amen. (Jud. v. 24-25, SFB)
* Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt ord har tröstat, lärt, förmanat och varnat oss. Hans helige Ande stadfäste ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare utan dagligen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden - och så blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.
POSTLUDIUM
Hoppusslad gudstjänst på Alla själars dag (årg 1) finns här!