måndag 21 mars 2022

PASSIONSANDAKTER - Tredje akten av Vår Herres Jesu Kristi lidandes historia

Vad Jesus gör och lider hos översteprästerna, Hannas och Kajfas, och inför Stora rådet

FÖRSTA STYCKET: Jesus grips.

Medan Jesus ännu talade, kom en folkskara; och en av de tolv, den som hette Judas, gick framför dem. Och Judas hade tagit med sig den romerska vakten, så ock några av översteprästernas och fariséernas tjänare, och han kom dit med svärd och stavar, lyktor och bloss. Men förrädaren hade kommit överens med dem om ett tecken och sagt: "Den som jag kysser, den är det. Honom ska ni gripa och föra bort under säker bevakning." Och Jesus, som visste allt vad som skulle övergå honom, gick fram och sa till dem: "Vem söker ni?" De svarade honom: "Jesus från Nasaret." Jesus sa till dem: "Det är jag." Då vek de tillbaka och föll till marken. Åter frågade han dem då: "Vem söker ni?" De svarade: "Jesus från Nasaret." Jesus sa: Jag har sagt er att det är jag, om det alltså är mig ni söker, så låt dessa gå." Ty det ordet skulle fullbordas som han hade sagt: "Av dem som du har givit mig har jag inte förlorat någon."

Och Judas trädde nu strax fram till Jesus och sa: "Hell dig, rabbi!" och kysste honom häftigt. Jesus sa till honom: "Judas, förråder du Människosonen med en kyss?" Då steg de fram och grep Jesus och tog honom fången. Då nu de som var med Jesus såg vad som var på färde, frågade de: "Herre, ska vi hugga till med svärd?" Och Simon Petrus, som hade ett svärd, drog ut det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom högra örat, och tjänarens namn var Malkus. Då sa Jesus till Petrus: "Stick ditt svärd i skidan. Ty alla som tar till svärd ska förgöras med svärd. Eller menar du att jag inte kunde utbedja mig av min Fader, att han nu sände till min tjänst mer än tolv legioner änglar? Men hur blev då skrifterna fullbordade, som säger att så måste ske? Skulle jag inte dricka den kalk som min Fader har givit mig?" Och han rörde vid tjänarens öra och helade honom.

Sedan sa Jesus till dem som hade kommit emot honom: "Såsom mot en rövare har ni gått ut med svärd och stavar. Fastän jag varje dag har varit med er i helgedomen och undervisat, har ni inte sträckt ut era händer emot mig; men detta är er stund, och nu råder mörkrets makt. Och allt detta har askett, för att profeternas skrifter ska fullbordas."

Då övergav alla lärjungarna honom och flydde. 

Jesus, dig i djupa nöden
dina egna överger.
När du går för dem i döden
vågar de ej följa mer.
Också jag, som du har vunnit
med ditt blod som för mig runnit,
frestas lätt att liksom de
fegt min Herre överge. 

Och bland dem som hade följt med honom var en ung man, höljd i ett linnekläde som var kastat över blotta kroppen; honom grep de. Men han lämnade linneklädet kvar och flydde undan naken. Och den romerska vakten med sin överste och de judiska rättstjänarna grep Jesus och band honom och förde honom bort, först till Hannas; denne var nämligen svärfar till Kajfas, som var överstepräst för det året. Men Hannas sände Jesus bunden till översteprästen Kajfas. Och det var Kajfas som under rådplägningen hade sagt till judarna att det vore bäst om en man finge dö för folket. Och alla översteprästerna och de äldste och de skriftlärda församlade sig.

"Låt Jesus dö för folket",
sa Kajfas, han var präst. 
Så lät han orden falla - 
//: "Låt en man dö för alla, 
det tycker jag är bäst ://, 

ANDRA STYCKET: Petrus förnekar Jesus

Simon Petrus jämte en annan lärjunge hade följt efter Jesus. Den lärjungen var bekant med översteprästen och gick med Jesus in på översteprästens gård, men Petrus stod utanför vid porten. Den andre lärjungen, den som var bekant med översteprästen, gick då in och talade med portvakterskan och fick så föra Petrus ditin. Tjänstekvinnan som vaktade porten sa då till Petrus. "Är inte också du en av den mannens lärjungar?" Han svarade: "Nej, det är jag inte." Men tjänarna och rättsbetjänterna hade tänt upp en koleld mitt på gården, ty det var kallt, och de stod där och värmde sig. Bland dem stod också Petrus och värmde sig. Då sa de till honom: "Är inte också du en av hans lärjungar?" Han nekade och sa: "Det är jag inte." Då sa en av översteprästens tjänare, en släkting till den som Petrus hade huggit örat av: "Såg jag inte själv att du var med honom i örtagården?" Och de kringstående kom fram och sa: "Förvisso är också du en av dem - redan ditt uttal röjer dig ju!" Då började han förbanna sig och svära: "Jag känner inte den man som ni talar om!" Och i detsamma gol hanen. Då vände Herren sig om och såg på Petrus, och Petrus kom då ihåg Herrens ord, hur han hade sagt till honom: "Förrän hanen idag har galit ska du tre gånger förneka mig." Och han gick ut och grät bittert.

Vem var den som inte kände
dig, sin Mästare och vän, 
bröt den tro han nyss bekände, 
bröt den tredje gången än? 
Det var jag, som flera gånger 
brutit löften, glömt min ånger, 
svikit och förnekat dig 
som så ofta sökte mig. 

Salig den dig aldrig sviker, 
en gång av din kärlek rörd, 
från din sida aldrig viker 
av en fävitsk värld förförd, 
som, Johannes lik, vid ropen 
från den onda, blinda hopen 
trofast följer dina spår, 
vid ditt kors till änden står. 

Men du ock den fallne åter 
med din blick upprätta kan! 
Denne då som Petrus gråter, 
får dig lika kär som han. 
Jag dig vållat sorg och smärta, 
se, dig älskar dock mitt hjärta. 
Jesus, du min bäste vän, 
tack att du känns vid mig än! 


TREDJE STYCKET: Jesus står inför rätta i Stora rådet.

När Jesus stod inför översteprästen, frågade denne honom om hans lärjungar och om hans lära. Jesus svarade honom: "Jag har öppet talat för världen, jag har alltid undervisat i synagogan eller i helgedomen, på ställen där alla judar kommer tillsammans; jag har inte talat något i hemighet. Varför frågar du mig då? Dem som har hört mig må du fråga om vad jag har talat till dem - de vet ju vad jag har sagt." När Jesus sa detta, gav honom en av rättstjänarna som stod där bredvid ett slag på kinden och sa: "Ska du svara översteprästen så?" Jesus svarade honom: "Har jag talat orätt, så bevisa att det var orätt; men har jag talat rätt, varför slår du mig då?" 

Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något vittnesbörd mot Jesus för att kunna döda honom; men fastän många falska vittnen trädde fram fann de likväl inget, ty vittnesbörden stämde inte överens. Slutligen trädde dock två män fram och sa: "Vi har själva hört honom säga: 'Jag ska bryta ner detta tempel, som är gjort med händer, och ska sedan på tre dagar bygga upp ett annat, som inte är gjort med händer.'" Men inte ens i det stycket stämde deras vittnesbörd överens.

Då stod översteprästen upp bland dem och frågade Jesus och sa: "Svarar du inget? Hur är det med det som dessa vittnar emot dig?" Men han teg och svarade inget. Åter sa översteprästen till honom: "Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son." Jesus svarade: "Jag är det. Och ni ska få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma med himmelens skyar." Då rev översteprästen sönder sina kläder och sa: "Vad behöver vi mer för vittnen? Ni hörde hädelsen. Vad tycker ni?" Då dömde de alla honom skyldig till döden. Och några började spotta på honom; och sedan de höljt över hans ansikte, slog de honom på kinderna med knytnävarna och sa till honom: "Profetera för oss, Messias: vem var det som slog dig?" Också rättstjänarna slog honom på kinderna.

Och när det hade blivit morgon, fattade alla översteprästerna och folkets äldste det beslutet angående Jesus, att de skulle döda honom. 

Jesus, lär mig rätt betänka
din tänkvärda, svåra död 
och din bittra pinas nöd. 
Hjälp att jag mig nu må sänka 
ner i dina helga sår, 
där jag liv och hälsa får. 

Judas´ kyss och Petri eder, 
Hannas´ list och Kajfas´ trug 
samt Pilati rädda hug 
och Herodes´ hala seder 
visar att alls ingen man 
uppå världen lita kan.


FJÄRDE STYCKET: Judas tar sig själv av daga.

När då Judas, som hade förrått honom, såg att han var dömd, ångrade han sig och bar de trettio silverpengarna tillbaka till översteprästerna och de äldste och sa: "Jag har syndat genom att jag har förrått oskydligt blod." Men de svarade: "Vad har det med oss att göra? Du får svara för det själv." Då kastade han silverpengarna i templet och gick sin väg. Sedan gick han bort och hängde sig. Men översteprästerna tog pengarna och sa: "Det är inte lovligt att lägga dem i offerkistan, eftersom det är blodspengar." Och de köpte för dem Krukmakaråkern till begravningsplats för främlingar. Därför kallas den åkern än idag Blodsåkern. 

Så fullbordades det som var sagt genom profeten Jeremias, när han sa: "Och jag tog de trettio silverpengarna - priset för den man vilkens värde hade blivit bestämt, den som israelitiska män hade värderat - och jag gav dem till betalning för Krukmakaråkern, i enlighet med Herrens befallning till mig."

Ack, värdes, Jesus, bevara 
mitt hjärta som dig hör till, 
att frestaren med sin snara 
ej lockar mig dit han vill. 
Ja, hjälp mig att leva, från synden död, 
och dö såsom den där levat 
av eviga livets bröd. 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar