måndag 6 maj 2019

Inför Fjärde söndagen i påsktiden (Jubilate) 2019 - Vägen till livet

Dagens bibelbok: OBADJA



Du Herrens tjänare!

Image






INLEDNING

Fjärde söndagen i påsktiden kallas på latin "Jubilate", som var inledningsordet i söndagens gamla introitus ("Höj jubel till Gud, alla länder", Psalt. 66:1-3). Men temat är "Vägen till livet", d.v.s. i grunden Jesus själv, som sa "Jag är vägen, sanningen och livet". (Joh. 14:6). Det anknyter fint till förra söndagens tema, "Herren är min herde". Det är Jesus som leder oss rätt. Men leder vi som kyrka och församling människor rätt - d.v.s. till Jesus? Och till himlen? (Före 1983 hade söndagen temat "Hemlängtan").

En hel del evangelietexter under den här tiden i kyrkoåret kommer från Jesu "avskedstal" i Johannesevangeliet. Det passar fint, men vi ska komma ihåg dels att Jesus mellan påsk och pingst fortfarande var fysiskt närvarande bland sina lärjungar, dels att Jesus lovat att vara med också oss "alla dagar till tidens slut", om än osynligt, genom sin Ande och sitt ord.

Liturgisk färg vit. Ljus fyra + påskljuset, förstås. Blommor vårblommor (men inte pingstliljor). Liturgisk musik enligt påskserien.


TEXTLÄSNINGAR

PSALTARPSALM
Psaltaren 147:1-7 - om att det är gott att sjunga vår Guds lov
KXII  KB1917  SFB  B2000
LB  KJV

GAMMALTESTAMENTLIG LÄSNING
utgår eller ersätts med tredje årgångens text om molnstoden och eldstoden (2 Mos. 13:20-22). Eller med psaltartexten ovan, om den annars inte framförs (den är ju också en gammaltestamentlig läsning). I en evangelisk-luthersk kyrka läser man nämligen inte Syrak som Guds ord ("så lyder Herrens ord") i gudstjänsten, eftersom boken, enligt vår, Hieronymus´ och judarnas egen uppfattning, inte hör till kanon. Däremot kan Syr. 28:3-7 mycket väl citeras i t.ex. predikan. 

EPISTELTEXT
2 Korintierbrevet 4:16-18 - om att inte ge upp utan förnyas till sin inre människa
KXII  KB1917  SFB  B2000
LB  KJV

EVANGELIUM
Johannesevangeliet 14:1-14 - om Jesus som vägen, sanningen och livet
KXII  KB1917  SFB  B2000
LB  KJV

Läs en predikan av Bengt Pleijel i Sångpostillan!
Och i Himmelskt söndagsgodis! Med mera godis(Men som sagt: sidsteppa Syrak något!). 
Läs en predikan av Yngve Kalin i Predikobiblioteket!




PSALMER OCH SÅNGER PÅ FJÄRDE SÖNDAGEN I PÅSKTIDEN

*  Med Gud och hans vänskap (SvPs1986 nr 59)
*  Kristus lever - underbara ord (SvPs1986 nr 152)
*  Livet vann, dess namn är Jesus (SvPs1986 nr 153) 
*  Den korta stund jag vandrar här  (SvPs1986 nr 157)
 Jag lyfter mina händer (SvPs1986 nr 238)
*  Var jag går, i skogar, berg och dalar (SvPs1986 nr 251:1-2)
*  Säg mig den vägen som drager till livet (SvPs1986 nr 266), jfr Stora Nätpsalmboken nr 545
*  Led, milda ljus  (SvPs1986 nr 275)
*  Du som är vägen, sanningen och livet  (SvPs1986 nr 293:3-4)
*  Härlig är jorden  (SvPs1986 nr 297)
*  Gud, ditt folk är vandringsfolket  (SvPs1986 nr 298)
*  Det finns en väg till himmelen (SvPs1986 nr 303)
*  Min Frälsare lever, jag vet att han lever (SvPs1986 nr 313)
*  Låt din kyrka visa stigen (SvPs1986 nr 370:5)
*  Därför att Ordet bland oss bor (SvPs1986 nr 377)
*  Jag vill sjunga om min vän (SvPs1986 nr 472)
*  Herren är min herde god (SvPs1986 nr 558)
*  Hjälp mig, Jesus, troget vandra (SvPs1986 nr 576)
 O du som gav ditt liv för fåren (SvPs1986 nr 579:5)
*  Kom, vänner, låt oss hasta  (SvPs1986 nr 615)
*  Herren är min herde (SvPs1986 nr 653) 
*  Visa mig, Herre, din väg (SvPs1986 nr 656)
*  Jubilate Deo  (SvPs1986 nr 694, jfr Stora Nätpsalmboken nr 686)
*  O hur länge ska ett hjärta (Stora Nätpsalmboken nr 104, slutvers "Salig, salig den som kände")
Herre Jesus, du är vägen (Stora Nätpsalmboken nr 114)
*  Han är här, han är här  (Stora Nätpsalmboken nr 301) 
*  Minns mej, o Herre, o Herre, minns mej nu (Stora Nätpsalmboken nr 539)  
*  Vem visar väg genom växlingens värld  (PoS1987 nr 392)
*  Jag vet en väg som leder (PoS1987 nr 678)
*  Herre Jesus, du är vägen (Missionspsalmboken)





TANKAR OCH IDEER INFÖR HELGFIRANDET


* Man kan i t.ex. söndagsskolan tillverka vägvisare/skyltar med bibelord om Jesus och vägen till livet - att sätta upp längs mittgången i kyrkan eller på "vägen till kyrkfikat".

* Läs Bo Setterlinds fina dikt "Vägen och vägarna" och/eller andra dikter på samma tema, t ex Olov von Dalins På Tredje söndagen efter påsk

* Ett tips: "Eftersom våren är på väg vid den här tiden kan församlingen anordna en vårutflykt. Be alla som kommer till gudstjänsten att ta med sig en kaffekorg. Leta rätt på en trevlig plats att ha picknick på, umgås och ordna lekar om det är barn med." (Gudstjänst II, Origo 1993, s. 287). För sex år sedan (2013) klingade det tipset dock lite lustigt, eftersom jag och barnen helgen innan (som då inföll 13-14 april!) hade åkt flera kilometer härnere på "täkterna" och jag t.o.m. skurit upp byxorna och lårskinnet när jag for genom skaren i meterdjup snö! Visserligen smälte snön snabbt därefter, men ännu på Jubilate tornade snöhögarna upp sej (till Valborg var dock det mesta borta, och året efter kom våren så tidigt att jag kunde bada i havet 13 mars, i bäcken den 22 mars och på Ankarmon den 31 mars (isen for en månad tidigare än vanligt!).

* Liksom Annandag Påsk är den här dagen faktiskt mycket passande för en enklare "pilgrimspromenad" utomhus eller inomhus. Kanske en tipspromenad efter gudstjänsten med frågor kring dagens tema?




SAMTALSFRÅGOR FÖRE OCH EFTER GUDSTJÄNSTEN

* Varför kallades kristendomen ofta just "den vägen" i Apostlagärningarna?

* Om Jesus är vägen, den enda t.o.m. ("ingen kommer till Fadern utom genom mig"), hur ska vi då se på andra religioner (judendom, islam o.s.v.)?

* På vilka olika sätt leder oss Gud på vår väg genom livet? (Jfr psaltarversen "Jag skall leda dem, där de går bedjande fram").

* Vägvisarna i trafiken visar vägen utan att själva närma sej målet en millimeter. Är de en träffande bild av oss kristna idag?

* Vilken betydelse bör apokryferna tillerkännas i en evangelisk-luthersk kyrka? (Apropå dagens föreslagna GT-läsning i 2003 års evangeliebok).


BÖNER

* O Gud, du som sänder din sannings ljus och leder dem som far vilse in på rätta vägen igen. Giv din nåd åt alla som bekänner Kristi namn, så att de kastar bort det onda och efterföljer det goda. Genom din Son, Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

* O Herre Gud, himmelske Fader. Vi tackar dej för löftet, som är oss givet genom din Son, att den bedrövelse som övergår oss ska vara endast en liten tid och sedan vändas i evig glädje. Vi ber dej: Ge oss nåd att rätt känna dej och den du har sänt, Jesus Kristus, han som är vägen, sanningen och livet, så att vi inte i nöd och anfäktelse fäller modet, utan står fasta i ordet och tron, och omsider får ta emot det ovanskliga arvet, som är förvarat i himmelen. Amen.

 [I samband med ev. tacksägelseringning] Herre, lär oss att så betänka vår egen förestående bortgång, att vi, när vi ska skiljas från detta förgängliga livet, må vara beredda till en salig hädanfärd.

När jag skall lämna världen, o, lämna du ej mig,
och låt vid hädanfärden min blick ej släppa dig.
När våndan trycker anden i sista kampens nöd,
kom då och lossa banden, o Jesus, för din död.

Träd i min sista timma själv för mitt öga fram,
ack, låt mig då förnimma din bild på korsets stam.
Dess drag jag då vill gömma i djupet av min själ
och dödens smärta glömma. Den så dör, den dör väl.


LOVPRISNINGAR OCH SLUTÖNSKNINGAR

Så till sist från denna plats (predikstolen):

* Fridens Gud, som i kraft av ett evigt förbunds blod har fört fårens store herde, vår Herre Jesus Kristus, upp från de döda, han må fullkomna er i allt gott, så att ni gör hans vilja. Och må han verka i oss det som behagar honom, genom Jesus Kristus. Honom tillhör äran i evigheternas evigheter, amen. (Hebr. 13:20-21, SFB)

* Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt ord har tröstat, lärt, förmanat och varnat oss. Hans helige Ande stadfäste ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare utan dagligen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden - och så blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

4 kommentarer:

  1. Hej!

    Jag uppskattar dina sön-och helgdagspresentationer väldigt mycket och har ofta god hjälp av dina psalmförslag. Men varje gång en "deuterokanonisk" text förekommer i evangelieboken och du avvisar den suckar jag något. Vad som är väsentligt i luthersk kontext är huruvida den föregivna bibelboken driver Kristus och då finns det ett och annat i vår kanon som kan sättas i fråga. Det är ovedersägligt att de första kristna använde LXX som "sin" bibel. Den samlingen kom av rabbinerna sedermera att begränsas med hänvisning till deras tro att Andens tid hade upphört flera hundra år före vår tideräkning. Men kyrkan räknade med Andens fortsatta verk. De åtta sidorna som jag länkar till ger en nyanserad bild av kanonutvecklingen och tar särskilt i beaktande det lutherska synsättet.
    Frid och allt gott!
    Rolf Ström
    https://www.ctr.lu.se/fileadmin/user_upload/ctr/pdf/rit/5/lindstrom.pdf

    SvaraRadera
  2. Tack för uppmuntrande ord! Även ditt ifrågasättande av mitt ifrågasättande av Syrak (som helig Skrift, föreläst i gudstjänsten, alltså) är välkommet och intressant. Min kritik bottnar egentligen i att dessa texter "smugits på oss", d v s vi har inte tagit något beslut om att vår kyrka ska ansluta sig till tridentinska mötets linje i kanonfrågan. Och då borde vår kyrkas tidigare linje (före 2003 alltså) gälla tills vi fått en genomlysande diskussion i offentligheten.

    Och faktum är att Nya testamentet, Jesus och hans apostlar, aldrig citerar en deuterokanonisk bok som Guds ord eller Skriften. Alla böcker vi betraktat som kanoniska citeras förvisso inte heller, men för mig är det talande att just den grupp böcker vi diskuterar så tydligt "valts bort" (även, vad jag förstår, som läsning i den judiska gudstjänsten). Det innebär ju inte att de är dåliga - vi behöver bara inte säga "Så lyder Herrens ord - Gud vi tackar dig." Vad gäller principen om att "driva Kristus" förstår jag det som kanonkritik beträffande Nya testamentet (men Luther gav sej faktiskt beträffande Jakobs brev som han länge misstänkte var "insmugglat") - om Skrifterna (i GT) VET vi ju att de "vittnar om Jesus" för att Jesus har sagt det, även om det inte alltid är så uppenbart :o).

    Jag ska vid tillfälle läsa de åtta sidorna du ger mej länk till. Verkar intressant! (Såg din kommentar först nu, så jag svarade i all hast - borde kanske ha läst artikeln du refererar till först, men...). Vänlig hälsning Andreas Holmberg

    SvaraRadera
  3. Ojojoj vad intressant! Här blandas verkligen fakta och värderingar om vartannat, och kanske kan det inte vara annorlunda ens i en text av en professor. Jag håller helt med om de två första styckena i hans text, men redan i tredje stycket måste jag anmäla avvikande mening. (Mer bibelstudium än predikan skulle jag säga :o). Men god helg nu!

    SvaraRadera
  4. Skulle kanske ha sagt: lika mycket bibelstudium som predikan. Kolla Petrus´ predikan på pingstdagen (Apg 2)! Eller Matteusevangeliet, ja, särskilt Matteusevangeliet, som lämpligt nog (fast inte av nödtvång, Markus anses ju vara äldre) placerats i "skarven" mellan GT och NT. Både släkttavlan och de ideliga referenserna "för att det skulle fullbordas" är ju väldigt mycket bibelstudium. Att citera och alludera på Henoksboken eller Syrak eller den hedniske poet (!) Paulus citerar är ju f ö inte samma sak som att hänvisa till helig skrift. Henok var ju - oavsett den bok som bär hans namn - ansedd som en profet och citatet ansett som autentiskt. Syrakscitaten verkar svåra att verifiera i mina biblar (problem med vershänvisning?) men allmänna visdomsord typ "tala är silver men tiga är guld" finns ju i många varianter, t ex Ords. 17:27. Jag tycker nog fortfarande att det är ett starkt argument att närhelst NT ska påvisa något med skriftbevis, är det någon bok ur den slutliga judiska kanon som citeras (ibland ganska fritt), inte någon bok av dem som sedan kallats apokryfiska eller deuterokanoniska. Och mitt i all förtjusning över Luthers "det som driver Kristus", som väl knappast ska tolkas som något carte blanche att klippa och klistra - eller som tillstånd att räkna Luthers företal till Romarbrevet (som fanns i min konfabibel) som helig skrift - kan vi väl inte plötsligt slänga över bord Luthersk egen föreskrift att apokryferna "icke får räknas lika med den heliga Skrift?" Vilket vi ju plötsligt gör i och med 2003 års evangeliebok. Larsolov Eriksson var i Delsbo igår och talade om Job, men tyvärr blev jag inte i tillfälle att resa dit och fråga honom även om det här med apokryfernas (Syraks, Tobits och Vishetens) intåg i vår evangelisk-lutherska kyrkas evangeliebok och högtidliga högmässoläsning ("så lyder Herrens ord"). Oavsett vad vi tycker om detta, borde böckerna inte ha "smugglats in" så där, utan tydlig och offentlig debatt om vad vår kyrka menar med "den heliga Skrift". Särskilt som apokryferna sedan Bibel 2000 åter bundits ihop med de kanoniska skrifterna, dock utan Luthers anvisning "får icke räknas lika med den heliga Skrift" - så konfirmander och andra har ingen chans att göra någon skillnad, och Fredrik Lindström verkar ju rätt förtjust över detta. Ju fler skrifter i biblen - och i högmässans heliga läsningar - desto bättre och intressantare (gäller det även NT:s apokryfer?).

    SvaraRadera