Hoppusslad gudstjänst på Tjugonde söndagen efter Trefaldighet (1 årg)

Här kommer en "hoppusslad" gudstjänst för Tjugonde söndagen efter Trefaldighet, första årgången. Temat är "Att leva tillsammans".

Bloggdatum och tidsangivelser i övrigt stämmer inte alls, men strunt samma. Några av bibelläsningarna är avsiktligt utvidgade med ett par verser för sammanhangets skull. 

Håll till godo!

Klockringning från Storkyrkan:


Ingångspsalm 

31 LÅT OSS GLADA OCH I TRO

Ingångsord - dagens psaltarpsalm 
Ur PSALTAREN 68 

För körledaren. Av David, en psalm, en sång.

Gud reser sig, hans fiender skingras, hans motståndare flyr undan. Som röken virvlar bort, som vaxet smälter för elden förgås de onda inför Gud. Men de rättfärdiga gläds inför Gud, de fröjdar sig och jublar av glädje. Sjung till Guds ära, lova hans namn, hylla honom som rider på molnen! Herren är hans namn, jubla inför honom, de faderlösas fader, änkornas försvarare, Gud i sin heliga boning. Gud ger de ensamma ett hem och de fångna frihet och lycka, men upprorsmännen får bo i öknen. Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, då bävade jorden, då strömmade det från himlen, inför Gud, Sinais herre, inför Gud, Israels Gud. Ett ymnigt regn lät du falla, o Gud, ditt kraftlösa land gav du styrka. Där fick din skara bo, du sörjde för de arma i din godhet, o Gud. Herren har sagt sitt ord, en här av kvinnor sprider segerbudet. Kungar och härar flyr, de flyr, husfrun fördelar bytet. Skall ni då ligga stilla i fållorna? Duvans vingar är täckta av silver och fjädrarna av rödaste guld. När den Väldige skingrade kungarna föll det snö på Salmon. Mäktigt är Bashans berg, höga toppar har Bashans berg. Ni höga toppar, varför ser ni med avund på berget där Gud har valt att bo, där Herren vill bo för evigt? Guds vagnar var tusen och åter tusen, när Herren kom i helighet från Sinai. Du drog upp mot höjderna, du tog fångar, du fick gåvor från människor, också från upprorsmännen – du, Herre Gud, skulle bo där. Lovad vare Herren dag efter dag! Han bär vår börda, Gud är vår räddning. Vår Gud är en räddande gud, Herren, vår härskare, för oss bort från döden.

Bön om syndernas förlåtelse

Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en som har prövats på alla sätt och varit som vi men utan synd. Låt oss därför frimodigt träda fram till nådens tron för att få förbarmande och nåd i den stund då vi behöver hjälp:

Ur PSALTAREN 51

Förbarma dig, Gud, i din nåd, stryk ut mina synder i din stora godhet. Gör mig fri från all min skuld och rena mig från min synd. Jag vet vad jag har brutit, min synd står alltid inför mig. Mot dig, bara mot dig har jag syndat, jag har gjort det som är ont i dina ögon. Du har rätt när du ställer mig till svars, den dom du fäller är rättvis. I skuld är jag född, i synd blev jag till i min moders liv. 

Du som älskar ett uppriktigt hjärta, ge mig vishet i mitt innersta. Rena mig med isop från min synd, tvätta mig vit som snö. Låt mig få höra glädjerop och lovsång, låt den du har krossat få jubla. Vänd bort din blick från mina synder, stryk ut all min skuld. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, ge mig ett nytt och stadigt sinne. Driv inte bort mig från din närhet, ta inte ifrån mig din heliga Ande. Låt mig åter glädjas över att du räddar, håll mig uppe, ge mig ett villigt sinne.   

Tillsägelse om syndernas förlåtelse
Ur FÖRSTA JOHANNESBREVET 1
Om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och blodet från Jesus, hans Son, renar oss från all synd. 

Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet.

Låt oss tacka och bedja:

Gud vår Fader, tack för att vägen till dej ännu är öppen genom Jesus Kristus.

Hjälp oss att leva i din förlåtelse.

Stärk vår tro, öka vårt hopp och uppliva vår kärlek.

Amen. 

Kyrie och Gloria med Laudamus:

Dagens bön     

Låt oss be om kraft att dela med oss åt vår nästa. 

Tystnad 

Barmhärtige Fader, du som dukar ditt bord för oss – sänd din Ande i våra hjärtan, så att vi delar vårt bröd med vår nästa. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre och Gud, som med dig, Fader, och den helige Ande lever och råder från evighet till evighet. 

Amen.

 

Gammaltestamentlig läsning

Ur RUT 2:

Så står det skrivet i Ruts bok:  

Noomi hade en anförvant på sin makes sida, en förmögen och betydande man av samma släkt som Elimelek. Han hette Boas. En dag sade Rut, moabitiskan, till sin svärmor: ”Jag skulle vilja gå bort till fälten och fråga om jag får plocka ax.” – ”Gör det, min flicka”, svarade Noomi. Så gav sig Rut i väg till fälten och började samla ax efter skördemännen. Av en händelse hade Rut hamnat på en åker som ägdes av Boas, han som hörde till Elimeleks släkt. Nu kom Boas från Betlehem och hälsade skördefolket: ”Herren vare med er!” och de svarade: ”Herren välsigne dig!” Då frågade Boas den som var förman för skördefolket var den unga kvinnan hörde hemma. ”Det är en moabitiska”, svarade förmannen, ”det var hon som vände tillbaka med Noomi från Moab. Hon bad att få plocka ax efter skördefolket och har hållit på hela tiden ända sedan hon kom i morse. Bara en kort stund har hon varit inne och vilat sig.” Då sa Boas till Rut: ”Hör på, min dotter! Gå inte bort och plocka ax på någon annan åker, utan stanna kvar och håll dig till kvinnorna här. Du ser var de skördar, följ efter dem! Jag har sagt till karlarna att inte röra dig, och blir du törstig, så gå bara till krukorna och drick av vad de har öst upp.” Då föll hon ner med ansiktet mot marken och sade: ”Hur kan du vara så god mot mig och bry dig om mig, fast jag är en främling?” Boas svarade: ”Jag har hört talas om allt vad du har gjort för din svärmor sedan din make dog, och hur du har lämnat dina föräldrar och ditt hemland och begett dig till ett folk som du inte kände förut. Må Herren löna dig för vad du har gjort, ja, må Herren, Israels Gud, ge dig allt vad du förtjänar, när du nu har kommit för att söka skydd under hans vingar.” – ”Du är mycket god mot mig, herre”, svarade Rut, ”du har tröstat och uppmuntrat din tjänarinna, fast jag är ringare än alla i din tjänst.” När det blev matdags sade Boas till henne: ”Kom hit och ta av brödet och doppa i ättikvinet.” Då satte hon sig bredvid skördemännen, och han räckte henne rostad säd, och hon åt sig mätt och fick ändå över. När hon steg upp för att börja plocka igen gav Boas sitt folk order att låta henne plocka ostört även bland kärvarna. ”Och ni kan gärna dra ut några ax ur knippena och låta dem ligga så att hon får plocka upp dem, utan att ni grälar på henne.” Så samlade Rut ax på åkern ända till aftonen, och sedan klappade hon ut vad hon hade plockat. Det blev ungefär en efa korn, och det bar hon med sig in till staden. Hon visade sin svärmor vad hon hade samlat ihop, och hon lämnade henne också vad som hade blivit över efter hennes måltid. ”Var har du plockat i dag”, frågade Noomi, ”var har du arbetat? Gud välsigne honom som har tagit sig an dig!” Då berättade Rut var hon hade varit: ”Den man jag har arbetat hos i dag heter Boas.” – ”Må Herren välsigna honom”, sade Noomi, ”Herren, som i sin trofasthet inte har övergett vare sig de levande eller de döda.” Och hon tillade: ”Den mannen står oss nära, han är en av våra skyldemän.” Rut, moabitiskan, fortsatte: ”Boas sade också att jag skulle hålla mig i närheten av hans folk tills de är färdiga med hela skörden.” – ”Det är bra att du går bland kvinnorna på Boas åker”, svarade Noomi, ”för på en annan åker kunde du bli antastad.” Alltså höll hon sig till dem och plockade ax ända tills skörden av korn och vete var avslutad. Och hon bodde hos sin svärmor.  

Så lyder Herrens ord. Gud, vi tackar dig.

Epistelläsning
Ur APOSTLAGÄRNINGARNA 9:

Så skriver evangelisten Lukas: 

I Joppe fanns det bland lärjungarna en kvinna som hette Tabita, på grekiska Dorkas. Hennes liv var fyllt av goda gärningar och frikostighet mot de fattiga. Vid den här tiden blev hon sjuk och dog, och man tvättade henne och bar upp henne på övervåningen. Lydda ligger inte långt från Joppe, och då lärjungarna hörde att Petrus var där skickade de dit två män och bad honom komma över till dem så fort som möjligt. Petrus följde genast med. När han kom fram förde de honom upp på övervåningen, där alla änkorna samlades kring honom och gråtande visade honom de skjortor och mantlar som Dorkas hade gjort medan hon ännu var bland dem. Petrus sade åt alla att gå ut och föll sedan på knä och bad. Så vände han sig mot den döda och sade: ”Tabita, stig upp!” Hon öppnade ögonen, och när hon såg Petrus satte hon sig upp. Han räckte henne handen och hjälpte henne att resa sig. Sedan kallade han in de heliga och änkorna och lät dem se hur hon stod där levande. Händelsen blev känd i hela Joppe, och många kom till tro på Herren. Petrus stannade någon tid i Joppe hos Simon, en garvare.

Så lyder Herrens ord. Gud, vi tackar dig.

Gradualpsalm
39 JESUS FRÅN NASARET GÅR HÄR FRAM

Evangelium
Ur MARKUSEVANGELIET 3:

Upplyft era hjärtan till Gud och hör dagens heliga evangelium. Så skriver evangelisten Lukas:

När Jesus kom hem samlades folket på nytt, så att han och lärjungarna inte ens kom åt att äta. Hans anhöriga fick höra det och gav sig i väg för att ta hand om honom; de menade att han var från sina sinnen. De skriftlärda som hade kommit ner från Jerusalem sade att han var besatt av Beelsebul och att det var med demonernas furste som han drev ut demonerna. Han kallade dem till sig och talade till dem i liknelser: ”Hur kan Satan driva ut Satan? Om ett rike är splittrat kan det riket inte bestå. Om en familj är splittrad kan den familjen inte bestå.  

Nu kom hans mor och hans bröder. De stannade utanför och skickade bud efter honom. Det satt mycket folk omkring honom, och de sade: ”Din mor och dina bröder är här utanför och söker dig.” Jesus svarade dem: ”Vem är min mor och mina bröder?” Han såg på dem som satt runt omkring honom och sade: ”Det här är min mor och mina bröder. Den som gör Guds vilja är min bror och syster och mor.”  

Så lyder det heliga evangeliet. Lovad vare du, Kristus!

Predikan av Bengt Pleijel.

Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt ord har tröstat, lärt, förmanat och varnat oss. Hans helige Ande stadfäste ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare utan dagli£gen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden - och så blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Trosbekännelse
NICAENUM:
Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är; 
och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom den helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa; som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven; som på tredje dagen har uppstått, efter skrifterna, och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida; därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda, på vilkens rike icke skall varda någon ände; 
och på den helige Ande, Herren och livgivaren, som utgår av Fadern och Sonen, på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras och som har talat genom profeterna; och på en enda, helig, allmännelig och apostolisk kyrka. Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse, och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv. 
 

250 ÄR DET SANT ATT JESUS ÄR MIN BRODER

Kyrkans allmänna förbön 

Helige Herre Gud, 

helige starke Gud, 

helige barmhärtige Frälsare, 

du evige Gud. 

Förbarma dig över oss! 

Om Andens kraft åt din kyrka, 

om enhet och förnyelse, 

om evangeliets framgång bland alla folk 

ropar vi till dig, o Herre: 

Hör oss, du vår Herre Gud! 

Om rättvisa och fred i världen, 

om respekt för skapelsens gåvor, 

om utvägar ur de fattiga folkens nöd 

ropar vi till dig, o Herre: 

Hör oss, du vår Herre Gud! 

Om tröst åt dem som sörjer, 

om kraft åt de sjuka, 

om aktning för människans värde och värdighet 

ropar vi till dig, o Herre: 

Hör oss, du vår Herre Gud! 

Herre, du hör innan vi ropar. 

Tack för att du är mäktig att ge långt utöver vad vi kan be eller tänka. 

Dig, vår Gud, tillhör pris och ära och makt från evighet till evighet. 

Amen.

Herrens bön

Benedicamus
LÅT OSS TACKA OCH LOVA HERREN


Välsignelsen
 

Slutpsalm

793 I EN KALL OCH KYLIG VÄRLD

Postludium 

VI SÄTTER OSS I RINGEN