INLEDNING
Fjärde söndagen efter trettondedagen hade tidigare rubriken "Jesu makt att hjälpa (1942: "i storm och fara)". Och det är ju just för att han har makt att hjälpa, som han är han vårt hopp också i den allra yttersta nöd. Men kanske får tron ibland kämpa länge just av den anledningen - om han verkligen har makt att hjälpa, varför tycks han då inte göra det utan snarare sova?
I både första och tredje årgången handlar texterna om Jesus´ makt över vattnet, symbolen för alla världens kaosmakter. Söndagens symbol är också mycket riktigt ett skepp ("kyrkans skepp") eller ett ankare, som leder tankarna till både själva vattnet och stormarna och till temat om Jesus som vårt hopp (jfr Hebréerbrevet 6:19-20).
Liturgisk färg grön, altarljus två, altarblommor vita och röda - eller vad man nu i evangelisk frihet vill sätta fram; vi ska inte döma varandra för blomfärg och altarljus. Men finner vi ett värde, om än sekundärt, i pedagogisk-estetisk tydlighet och enhetlighet i kyrkorummen landet runt, kan trettondedagstiden ju gärna få ha denna färg- och ljussättning (annat blir det i fastan).
TEXTER
PSALTARPSALM
Psalt. 107:28-32 - om hur Herren stillade stormen och förde i hamn
KXII KB1917 SFB B2000
KJV LB
GAMMALTESTAMENTLIG LÄSNING
Första Kungaboken 17:1-6 - om Elia vid bäcken Kerit
KXII KB1917 SFB B2000
KJV LB
EPISTEL
Andra Timoteusbrevet 1:7-10 - om kraftens, kärlekens och självbesinningens ande
KXII KB1917 SFB B2000
KJV LB
EVANGELIUM
Matteusevangeliet 14:22-33 - om hur Jesus och Petrus går på vattnet
KXII KB1917 SFB B2000
KJV LB
Läs en predikan av Sven-Bertil Grahn i Postillan!
Och en predikan av Yngve Kalin i Predikobiblioteket!
PSALMER OCH SÅNGER PÅ FJÄRDE SÖNDAGEN EFTER TRETTONDEDAGEN
* Lova vill jag Herran, Herran (SvPs1986 nr 8)
* Halleluja! Sjung om Jesus (SvPs1986 nr 15)
* Tränger i dolda djupen ner (SvPs1986 nr 26)
* Låt oss glada och i tro (SvPs1986 nr 31)
* Säg, känner du det underbara namnet (SvPs1986 nr 47)
* Gud är mitt ibland oss (SvPs1986 nr 79)
* Vila i din väntan (SvPs1986 nr 205)
* Tryggare kan ingen vara (SvPs1986 nr 248)
* Bed för mig, Herre kär (SvPs1986 nr 267)
* Änglarna sjunger i himlen (SvPs1986 nr 333)
* Hur skall jag till målet hinna (SvPs1986 nr 592)
* När stormen ryter vilt på hav (SvPs 1986 nr 597)
* Min hjälp kommer från Herren (SvPs1986 nr 669)
* Vila i mig (SvPs1986/2003 nr 755)
* Halleluja! Sjung om Jesus (SvPs1986 nr 15)
* Tränger i dolda djupen ner (SvPs1986 nr 26)
* Låt oss glada och i tro (SvPs1986 nr 31)
* Säg, känner du det underbara namnet (SvPs1986 nr 47)
* Gud är mitt ibland oss (SvPs1986 nr 79)
* Vila i din väntan (SvPs1986 nr 205)
* Tryggare kan ingen vara (SvPs1986 nr 248)
* Bed för mig, Herre kär (SvPs1986 nr 267)
* Änglarna sjunger i himlen (SvPs1986 nr 333)
* Hur skall jag till målet hinna (SvPs1986 nr 592)
* När stormen ryter vilt på hav (SvPs 1986 nr 597)
* Min hjälp kommer från Herren (SvPs1986 nr 669)
* Vila i mig (SvPs1986/2003 nr 755)
* Nog är det väl ändå en märkvärdig strid (Stora Nätpsalmboken nr 710)
* Över Galileiska sjön (Stora Nätpsalmboken nr 723)
* I en stormig tid (Sionstoner)
* Jeg skulle ei sörge
* Min båt är så liten
* När det stormar
TANKAR OCH IDÈER INFÖR HELGFIRANDET
* Finns det någon i församlingen med stor erfarenhet av båtar, stormar och gott sjömanskap? Annars har ju de flesta erfarenhet av båtresor i största allmänhet, många dessutom av höga vågor och sjösjuka! Ge gärna utrymme åt de konkreta erfarenheterna!
* Många människor omkommer idag som båtflyktingar i överlastade farkoster på väg till en hägrande framtid. Sover Herren - eller vi? "Bryr du dej inte om att vi förgås?" Vad kan göras åt problemet?
* Människor kan gå under även utan yttre stormar. Jfr mannen vid Betesdadammen. På vilka sätt kan kyrkan vara ett hoppets tecken för människor i kroppslig, själslig och andlig "sjönöd" idag? Aktualisera kristen hjälpverksamhet/diakoni av olika slag, och inte minst det underliggande budskapet om människovärde och erbjudande om syndernas förlåtelse - med hopp om evigt liv hos Gud.
* Med barnen kan man använda ett stort blått lakan som "Gennesarets sjö". Alla sitter runt omkring "sjön" och håller i dess kanter. Man lyfter det upp och ner samtidigt som man sjunger: "Här sitter vi och ror i vår lilla båt. Sjön är stor, väldigt stor, och det kommer vågor. STOR våg, liten våg, STOR våg, liten våg, STOR våg, liten våg, vattnet går i vågor."
* Nästa söndag är Kyndelsmässodagen, så försök att göra lite extra reklam för denna julens "yttersta utlöpare". Dels passar det ju bra med dop- och/eller barnfest den dagen (samling för alla som under året "burits fram i templet"), dels får vi en särskild ljushögtid då man ev. oavsett ålder kan få ta med sej nya dopljus från kyrkan eller åtminstone passa på att tända några dopljus tillsammans.
SAMTALSFRÅGOR FÖRE OCH EFTER GUDSTJÄNSTEN
* Ständigt dessa under! Vi kan ju inte stilla stormar (om än vintertid gå på vatten!) - varför är det viktigt att Jesus kunde göra det? Blir det lättare att tro om vi "slipper" undren? Men vad/vem tror vi på då?
* Är en symbolisk och bokstavlig tolkning svårförenliga? Eller har kyrkan alltid låtit den konkreta räddningen i den konkreta situationen spegla också en andlig, "korresponderande" verklighet?
* Hur ska vi förena tro på Guds makt och hopp om övernaturligt ingripande ("för Gud är inget omöjligt") med en ödmjukhet och vardagsrealism som är beredd också att uthärda lidande och prövning (jfr Jobs tålamod eller de tre männen i den brinnande ugnen: "Men om han han inte vill...")? Vad är det för skillnad på ett bibliskt hopp och falska förhoppningar? Inga alls, säger ateisten - men vad säger kyrkan?
* Jesus undrade varför lärjungarna var rädda - om det kanske var så att de ännu inte hade någon tro? (Men observera att han hjälpte dem innan han försiktigt klandrade dem). Hur är det nu: motbevisar vår fruktan i olika situationer att vi verkligen tror på Jesus? Eller visar den bara att vår tro ibland inte är så stark?
* Den gamle predikanten Gabriel Andersson var på en båtresa med otäcka vindar och vågor. Han såg lite blek ut, så någon frågade: "Men inte är väl Gabriel Andersson rädd döden?" "Nä, int döden", sa Gabriel. "Men kallvattne, kallvattne!" Kan det vara så att hoppet om evigt liv ändå inte befriar oss från rädslan för själva döendet?
BÖNER
* O Herre, du som av ditt faderliga och goda råd håller oss under korset och låter motgångens och nödens stormar komma över oss, för att vi ska lära ödmjukhet och bli övade i tron, hoppet och bönen. Vi ber dej: Hör oss då vi i anfäktelsen ropar till dej. Hjälp oss att inte förtvivla, utan se till din Sons heliga kors och så få mod att tro att du inte överger oss. Låt oss omsider, förlossade ur all nöd och vånda, få med dina helgon i evighet lova och prisa dig. I Jesu namn. Amen.
* När jag skall lämna världen, o, lämna du ej mig,
och låt vid hädanfärden min blick ej släppa dig.
När våndan trycker anden i sista kampens nöd,
kom då och lossa banden, o Jesus, för din död.
Träd i min sista timma själv för mitt öga fram,
ack, låt mig då förnimma din bild på korsets stam.
Dess drag jag då vill gömma i djupet av min själ
och dödens smärta glömma. Den så dör, den dör väl.
'
LOVPRISNINGAR OCH SLUTÖNSKNINGAR
* Må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga efter Kristi Jesu vilja, så att ni endräktigt med en mun prisar vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. Och må hoppets Gud uppfylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft. Amen. (Rom. 16:5,13 SFB)
* Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss, honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla släktled i evigheternas evighet, amen. (Ef. 3:20 SFB)
* Må vår Herre Jesus Kristus själv och Gud, vår Fader, som har älskat oss och i sin nåd gett oss evig tröst och gott hopp, uppmuntra era hjärtan och styrka er till allt gott i ord och gärning. Amen. (2 Tess. 2:16-17 SFB)
* Må Herren rädda oss från allt ont och hjälpa oss in i sitt himmelska rike. Hans är härligheten i evigheters evighet, amen. (Efter 2 Tim. 4:18 B2000)
* All nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, han skall upprätta, stödja, styrka och befästa er, sedan ni en kort tid har lidit. Hans är makten i evighet, amen. (1 Petr. 5:10, SFB)
* Han som förmår bevara er från fall och ställa er inför sin härlighet, fläckfria och jublande - den ende Guden, vår Frälsare, genom Jesus Kristus, vår Herre - honom tillhör ära och majestät, välde och makt före all tid, nu och i all evighet. Amen. (Jud. v. 24-25, SFB)
* Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt ord har tröstat, lärt, förmanat och varnat oss. Hans helige Ande stadfäste ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare utan dagligen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden - och så blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.
* I en stormig tid (Sionstoner)
* Jeg skulle ei sörge
* Min båt är så liten
* När det stormar
TANKAR OCH IDÈER INFÖR HELGFIRANDET
* Finns det någon i församlingen med stor erfarenhet av båtar, stormar och gott sjömanskap? Annars har ju de flesta erfarenhet av båtresor i största allmänhet, många dessutom av höga vågor och sjösjuka! Ge gärna utrymme åt de konkreta erfarenheterna!
* Många människor omkommer idag som båtflyktingar i överlastade farkoster på väg till en hägrande framtid. Sover Herren - eller vi? "Bryr du dej inte om att vi förgås?" Vad kan göras åt problemet?
* Människor kan gå under även utan yttre stormar. Jfr mannen vid Betesdadammen. På vilka sätt kan kyrkan vara ett hoppets tecken för människor i kroppslig, själslig och andlig "sjönöd" idag? Aktualisera kristen hjälpverksamhet/diakoni av olika slag, och inte minst det underliggande budskapet om människovärde och erbjudande om syndernas förlåtelse - med hopp om evigt liv hos Gud.
* Med barnen kan man använda ett stort blått lakan som "Gennesarets sjö". Alla sitter runt omkring "sjön" och håller i dess kanter. Man lyfter det upp och ner samtidigt som man sjunger: "Här sitter vi och ror i vår lilla båt. Sjön är stor, väldigt stor, och det kommer vågor. STOR våg, liten våg, STOR våg, liten våg, STOR våg, liten våg, vattnet går i vågor."
* Nästa söndag är Kyndelsmässodagen, så försök att göra lite extra reklam för denna julens "yttersta utlöpare". Dels passar det ju bra med dop- och/eller barnfest den dagen (samling för alla som under året "burits fram i templet"), dels får vi en särskild ljushögtid då man ev. oavsett ålder kan få ta med sej nya dopljus från kyrkan eller åtminstone passa på att tända några dopljus tillsammans.
SAMTALSFRÅGOR FÖRE OCH EFTER GUDSTJÄNSTEN
* Ständigt dessa under! Vi kan ju inte stilla stormar (om än vintertid gå på vatten!) - varför är det viktigt att Jesus kunde göra det? Blir det lättare att tro om vi "slipper" undren? Men vad/vem tror vi på då?
* Är en symbolisk och bokstavlig tolkning svårförenliga? Eller har kyrkan alltid låtit den konkreta räddningen i den konkreta situationen spegla också en andlig, "korresponderande" verklighet?
* Hur ska vi förena tro på Guds makt och hopp om övernaturligt ingripande ("för Gud är inget omöjligt") med en ödmjukhet och vardagsrealism som är beredd också att uthärda lidande och prövning (jfr Jobs tålamod eller de tre männen i den brinnande ugnen: "Men om han han inte vill...")? Vad är det för skillnad på ett bibliskt hopp och falska förhoppningar? Inga alls, säger ateisten - men vad säger kyrkan?
* Jesus undrade varför lärjungarna var rädda - om det kanske var så att de ännu inte hade någon tro? (Men observera att han hjälpte dem innan han försiktigt klandrade dem). Hur är det nu: motbevisar vår fruktan i olika situationer att vi verkligen tror på Jesus? Eller visar den bara att vår tro ibland inte är så stark?
* Den gamle predikanten Gabriel Andersson var på en båtresa med otäcka vindar och vågor. Han såg lite blek ut, så någon frågade: "Men inte är väl Gabriel Andersson rädd döden?" "Nä, int döden", sa Gabriel. "Men kallvattne, kallvattne!" Kan det vara så att hoppet om evigt liv ändå inte befriar oss från rädslan för själva döendet?
BÖNER
* O Herre, du som av ditt faderliga och goda råd håller oss under korset och låter motgångens och nödens stormar komma över oss, för att vi ska lära ödmjukhet och bli övade i tron, hoppet och bönen. Vi ber dej: Hör oss då vi i anfäktelsen ropar till dej. Hjälp oss att inte förtvivla, utan se till din Sons heliga kors och så få mod att tro att du inte överger oss. Låt oss omsider, förlossade ur all nöd och vånda, få med dina helgon i evighet lova och prisa dig. I Jesu namn. Amen.
* När jag skall lämna världen, o, lämna du ej mig,
och låt vid hädanfärden min blick ej släppa dig.
När våndan trycker anden i sista kampens nöd,
kom då och lossa banden, o Jesus, för din död.
Träd i min sista timma själv för mitt öga fram,
ack, låt mig då förnimma din bild på korsets stam.
Dess drag jag då vill gömma i djupet av min själ
och dödens smärta glömma. Den så dör, den dör väl.
'
LOVPRISNINGAR OCH SLUTÖNSKNINGAR
* Må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga efter Kristi Jesu vilja, så att ni endräktigt med en mun prisar vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. Och må hoppets Gud uppfylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft. Amen. (Rom. 16:5,13 SFB)
* Han som förmår göra långt mer än allt vi ber om eller tänker, genom den kraft som mäktigt verkar i oss, honom tillhör äran i församlingen och i Kristus Jesus, genom alla släktled i evigheternas evighet, amen. (Ef. 3:20 SFB)
* Må vår Herre Jesus Kristus själv och Gud, vår Fader, som har älskat oss och i sin nåd gett oss evig tröst och gott hopp, uppmuntra era hjärtan och styrka er till allt gott i ord och gärning. Amen. (2 Tess. 2:16-17 SFB)
* Må Herren rädda oss från allt ont och hjälpa oss in i sitt himmelska rike. Hans är härligheten i evigheters evighet, amen. (Efter 2 Tim. 4:18 B2000)
* All nåds Gud, som har kallat er till sin eviga härlighet i Kristus, han skall upprätta, stödja, styrka och befästa er, sedan ni en kort tid har lidit. Hans är makten i evighet, amen. (1 Petr. 5:10, SFB)
* Han som förmår bevara er från fall och ställa er inför sin härlighet, fläckfria och jublande - den ende Guden, vår Frälsare, genom Jesus Kristus, vår Herre - honom tillhör ära och majestät, välde och makt före all tid, nu och i all evighet. Amen. (Jud. v. 24-25, SFB)
* Lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt ord har tröstat, lärt, förmanat och varnat oss. Hans helige Ande stadfäste ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare utan dagligen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden - och så blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar