Hoppusslad gudstjänst på Tjugonde söndagen efter Trefaldighet (2 årg)

Här kommer en "hoppusslad" gudstjänst för Tjugonde söndagen efter Trefaldighet, andra årgången. Temat är "Att leva tillsammans".

Bloggdatum och tidsangivelser i övrigt stämmer inte alls, men strunt samma. Några av bibelläsningarna är avsiktligt utvidgade med ett par verser för sammanhangets skull. 

Håll till godo!

Klockringning från Storkyrkan:


Ingångspsalm 

31 LÅT OSS GLADA OCH I TRO

Ingångsord - dagens psaltarpsalm 
Ur PSALTAREN 68 

För körledaren. Av David, en psalm, en sång.

Gud reser sig, hans fiender skingras, hans motståndare flyr undan. Som röken virvlar bort, som vaxet smälter för elden förgås de onda inför Gud. Men de rättfärdiga gläds inför Gud, de fröjdar sig och jublar av glädje. Sjung till Guds ära, lova hans namn, hylla honom som rider på molnen! Herren är hans namn, jubla inför honom, de faderlösas fader, änkornas försvarare, Gud i sin heliga boning. Gud ger de ensamma ett hem och de fångna frihet och lycka, men upprorsmännen får bo i öknen. Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk, när du gick fram i ödemarken, då bävade jorden, då strömmade det från himlen, inför Gud, Sinais herre, inför Gud, Israels Gud. Ett ymnigt regn lät du falla, o Gud, ditt kraftlösa land gav du styrka. Där fick din skara bo, du sörjde för de arma i din godhet, o Gud. Herren har sagt sitt ord, en här av kvinnor sprider segerbudet. Kungar och härar flyr, de flyr, husfrun fördelar bytet. Skall ni då ligga stilla i fållorna? Duvans vingar är täckta av silver och fjädrarna av rödaste guld. När den Väldige skingrade kungarna föll det snö på Salmon. Mäktigt är Bashans berg, höga toppar har Bashans berg. Ni höga toppar, varför ser ni med avund på berget där Gud har valt att bo, där Herren vill bo för evigt? Guds vagnar var tusen och åter tusen, när Herren kom i helighet från Sinai. Du drog upp mot höjderna, du tog fångar, du fick gåvor från människor, också från upprorsmännen – du, Herre Gud, skulle bo där. Lovad vare Herren dag efter dag! Han bär vår börda, Gud är vår räddning. Vår Gud är en räddande gud, Herren, vår härskare, för oss bort från döden.

Bön om syndernas förlåtelse

Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en som har prövats på alla sätt och varit som vi men utan synd. Låt oss därför frimodigt träda fram till nådens tron för att få förbarmande och nåd i den stund då vi behöver hjälp:

Ur PSALTAREN 51

Förbarma dig, Gud, i din nåd, stryk ut mina synder i din stora godhet. Gör mig fri från all min skuld och rena mig från min synd. Jag vet vad jag har brutit, min synd står alltid inför mig. Mot dig, bara mot dig har jag syndat, jag har gjort det som är ont i dina ögon. Du har rätt när du ställer mig till svars, den dom du fäller är rättvis. I skuld är jag född, i synd blev jag till i min moders liv. 

Du som älskar ett uppriktigt hjärta, ge mig vishet i mitt innersta. Rena mig med isop från min synd, tvätta mig vit som snö. Låt mig få höra glädjerop och lovsång, låt den du har krossat få jubla. Vänd bort din blick från mina synder, stryk ut all min skuld. Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, ge mig ett nytt och stadigt sinne. Driv inte bort mig från din närhet, ta inte ifrån mig din heliga Ande. Låt mig åter glädjas över att du räddar, håll mig uppe, ge mig ett villigt sinne.   

Tillsägelse om syndernas förlåtelse
Ur FÖRSTA JOHANNESBREVET 1
Om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra och blodet från Jesus, hans Son, renar oss från all synd. 

Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet.

Låt oss tacka och bedja:

Gud vår Fader, tack för att vägen till dej ännu är öppen genom Jesus Kristus.

Hjälp oss att leva i din förlåtelse.

Stärk vår tro, öka vårt hopp och uppliva vår kärlek.

Amen. 

Kyrie och Gloria med Laudamus:

Dagens bön     

Låt oss be om den helige Ande.

Tystnad 

Barmhärtige Fader, du som dukar ditt bord för oss – sänd din Ande i våra hjärtan, så att vi delar vårt bröd med vår nästa. Genom din Son Jesus Kristus, vår Herre. 

Treenige Gud, som är all gemenskaps källa, vi ber till dig för dem som står oss nära. Väck oss till ansvar och omsorg så att vi blir tecken för ditt rike. Din är äran i evighet.

Amen.

 

Gammaltestamentlig läsning

RUT 1:

Så står det skrivet i Ruts bok:

På den tid då Israel styrdes av domare blev det en gång hungersnöd i landet. En man från Betlehem i Juda utvandrade då med sin hustru och sina två söner till Moab för att bo där en tid. Han hette Elimelek, hans hustru hette Noomi och hans båda söner Machlon och Kiljon; de var efratiter från Betlehem i Juda. De kom nu till Moab och stannade där. Men Elimelek, Noomis make, dog, och hon blev lämnad ensam med sina två söner. Dessa tog sig moabitiska hustrur; den ena hette Orpa, den andra Rut. När de hade levt där i ett tiotal år dog också Machlon och Kiljon, så att Noomi stod helt ensam, utan söner och utan man.

Då bröt hon upp tillsammans med sina svärdöttrar för att vända hem från Moab. Där hade hon nämligen fått höra att Herren hade tagit sig an sitt folk och gett det bröd. Hon lämnade den plats där hon hade bott, och hennes två svärdöttrar följde henne. Men medan de var på väg mot Juda sade Noomi till sina sonhustrur: »Vänd nu hem till era mödrar, båda två. Må Herren visa trofasthet mot er, liksom ni har gjort mot våra döda och mot mig. Må han ge er båda ett liv i trygghet med hem och make.« 

Sedan kysste hon dem till avsked, men de började gråta högljutt och sade: »Nej, vi följer med dig tillbaka till ditt folk!« Men Noomi svarade: »Vänd tillbaka, mina döttrar! Varför skulle ni följa mig? Jag föder aldrig mer söner som kan bli män åt er. Gå tillbaka! Jag är för gammal för att gifta om mig. Om jag trodde att jag ännu kunde hoppas och redan i natt gav mig åt en man och rent av födde söner, skulle ni då vänta på dem tills de var vuxna? Skulle ni för deras skull stänga er inne, utan någon man? Nej, mina döttrar! Min lott är mycket bittrare än er: Herrens hand har slagit mig.« 

Då började de gråta igen, och Orpa kysste sin svärmor till avsked, men Rut kunde inte skiljas från henne. Noomi sade: »Du ser att din svägerska vänder tillbaka till sitt folk och till sin gud. Följ med henne tillbaka.« Men Rut svarade: »Tvinga mig inte att överge dig och vända tillbaka. Dit du går, går också jag, och där du stannar, stannar jag. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud. Där du dör, vill jag dö, och där vill jag bli begraven. Herren må göra mig vad som helst – endast döden ska skilja oss åt.«

Då Noomi såg att Rut var fast besluten att följa henne talade hon inte mer om saken. Så gick de båda tillsammans ända till Betlehem. När de kom fram blev det stor uppståndelse i staden. »Det är ju Noomi«, ropade kvinnorna.»Kalla mig inte Noomi, den ljuva«, sade hon, »kalla mig Mara, den bittra, ty den Väldige har gjort livet bittert för mig! Rik drog jag bort, men tomhänt har Herren låtit mig komma tillbaka. Varför kallar ni mig Noomi, då Herren har vittnat mot mig, då den Väldige har dömt mig så hårt?«

Så gick det till när Noomi återvände tillsammans med sin moabitiska svärdotter Rut, som hade lämnat sitt land. Och de kom till Betlehem just då kornskörden började.

Så lyder Herrens ord. Gud, vi tackar dig.

Epistelläsning
Ur HEBRÉERBREVET 13:

Så säger Herren genom Hebréerbrevets författare:  

Håll broderskärleken levande. Kom ihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som gjort det har haft änglar till gäster utan att veta om det. Tänk på dem som sitter i fängelse, som om ni var fångar med dem. Tänk på dem som blir misshandlade, som om det gällde er egen kropp.

Så lyder Herrens ord. Gud, vi tackar dig.

Gradualpsalm
413 NÅGON SKA VAKA I VÄRLDENS NATT

Evangelium
Ur JOHANNESEVANGELIET 11:

Upplyft era hjärtan till Gud och hör dagens heliga evangelium. Så skriver evangelisten Johannes: 

En man som hette Lasaros låg sjuk. Han var från Betania, byn där Maria och hennes syster Marta bodde. (Det var Maria som smorde Herren med välluktande balsam och torkade hans fötter med sitt hår, och Lasaros som låg sjuk var hennes bror.)

Systrarna skickade bud till Jesus och lät säga: »Herre, din vän är sjuk.« När Jesus hörde det sade han: »Den sjukdomen leder inte till döden utan skall visa Guds härlighet, så att Guds son blir förhärligad genom den.« Jesus var mycket fäst vid Marta och hennes syster och Lasaros.

Så lyder det heliga evangeliet. Lovad vare du, Kristus!

Predikan av Bengt Pleijel.

Må uthållighetens och tröstens Gud hjälpa er att vara eniga efter Kristi Jesu vilja, så att ni endräktigt med en mun prisar vår Herre Jesu Kristi Gud och Fader. Och må hoppets Gud uppfylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft. Amen. 

Ja, lovad vare Gud och välsignad i evighet, som med sitt ord har tröstat, lärt, förmanat och varnat oss. Hans helige Ande stadfäste ordet i våra hjärtan, så att vi inte blir glömska hörare utan dagli£gen tillväxer i tro, hopp, kärlek och tålamod intill änden - och så blir saliga genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.

Trosbekännelse
NICAENUM:
Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är; 
och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud, ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen som Fadern, på honom genom vilken allting är skapat; som för oss människor och för vår salighets skull har stigit ned från himmelen och tagit mandom genom den helige Ande av jungfrun Maria och blivit människa; som ock har blivit för oss korsfäst under Pontius Pilatus, lidit och blivit begraven; som på tredje dagen har uppstått, efter skrifterna, och stigit upp till himmelen och sitter på Faderns högra sida; därifrån igenkommande i härlighet till att döma levande och döda, på vilkens rike icke skall varda någon ände; 
och på den helige Ande, Herren och livgivaren, som utgår av Fadern och Sonen, på honom som tillika med Fadern och Sonen tillbedes och äras och som har talat genom profeterna; och på en enda, helig, allmännelig och apostolisk kyrka. Jag bekänner ett enda dop, till syndernas förlåtelse, och förväntar de dödas uppståndelse och den tillkommande världens liv. 
 

250 ÄR DET SANT ATT JESUS ÄR MIN BRODER

Kyrkans allmänna förbön 

Helige Herre Gud, 

helige starke Gud, 

helige barmhärtige Frälsare, 

du evige Gud. 

Förbarma dig över oss! 

Om Andens kraft åt din kyrka, 

om enhet och förnyelse, 

om evangeliets framgång bland alla folk 

ropar vi till dig, o Herre: 

Hör oss, du vår Herre Gud! 

Om rättvisa och fred i världen, 

om respekt för skapelsens gåvor, 

om utvägar ur de fattiga folkens nöd 

ropar vi till dig, o Herre: 

Hör oss, du vår Herre Gud! 

Om tröst åt dem som sörjer, 

om kraft åt de sjuka, 

om aktning för människans värde och värdighet 

ropar vi till dig, o Herre: 

Hör oss, du vår Herre Gud! 

Herre, du hör innan vi ropar. 

Tack för att du är mäktig att ge långt utöver vad vi kan be eller tänka. 

Dig, vår Gud, tillhör pris och ära och makt från evighet till evighet. 

Amen.

Herrens bön

Benedicamus
LÅT OSS TACKA OCH LOVA HERREN


Välsignelsen
 

Slutpsalm

793 I EN KALL OCH KYLIG VÄRLD

Postludium 

VI SÄTTER OSS I RINGEN